Solförmörkelse och dystopier
Den 12 augusti 2026 så var det då äntligen dags för ca 81 % solförmörkelse i Uppsala. En handfull omkring mig verkade lite uppspelta dagarna innan, som inför julafton eller just innan nöjesparken öppnar.
Visst är det lite dramatiskt men det blev inte helt mörkt och gjorde det därför svårt att se solens korona glittra runt månkroppen. Synd då den fascinerar mig.
Temperaturen i koronan är över en miljon grader, mycket varmare än solens synliga yta. Varför koronan blir så varm har länge varit en central fråga inom solfysiken.
I år var det bara Grönland, Island och norra Spanien som hade en total solförmörkelse på onsdagen.
Total solförmörkelse sker årligen men dessa inträffar dock på en pytteliten yta av jorden vilket i praktiken innebär att total solförmörkelse på en bestämd plats som Uppsala är minst sagt ovanliga.
Den senaste totala solförmörkelsen som gick över delar av Sverige inträffade den 30 juni 1954, men inte ens då var den total i Uppsala, endast 95 %...
Den 21 augusti 1914 var det något närmare och genererade 98 % förmörkelse. Efter lite letande så verkar det faktiskt vara först år 2200 som Uppsalabor får en total solförmörkelse med koronaljussken och allt, ifall uträkningarna stämmer...
...om vi har en livsduglig jord med en befolkning kvar då, det vill säga.
Utöver att skriva på fortsättningen till fantasy/dystopin Prästinna har jag precis avslutat att läsa dystopin Parable of the Sower av Octavia E. Butler.
Det är gåshudsframkallande att Butler skrev boken 1993 men förlade början av berättelsen till 2024. Hon försökte inte bokstavligen förutsäga framtiden utan byggde snarare på tendenser hon såg redan på sin tid som klimatproblem, ökande ekonomiska klyftor, politisk instabilitet, privatisering och social fragmentering.
Jag fann vissa delar i boken obehagligt samtida efter sommarens nyhetsrapporteringar om sinande floder, bränder mm.
Romanen förekommer idag regelbundet i universitetsundervisning och forskning om bland annat klimatfiktion, afrofuturism, feminism, religion, ras, kapitalism och dystopisk litteratur.
Förstår det.
Romanen utspelar sig i ett USA omkring 2024–2027, där samhället håller på att falla sönder till följd av klimatförändringar, ekonomisk ojämlikhet, vattenbrist, våld och svaga samhällsinstitutioner.
Det är en berättelse om hur människor försöker skapa mening och ett nytt samhälle när det gamla kollapsar och fick mig verkligen att bromsa in och tänka långsamt.
Boken skildrar civilisationens förfall och dess otroligt tunna fernissa. Den plockar upp och vrider på sådana aspekter som skapar en fungerande civilisation och aspekter som raserar den.
Butler visar med brutal skärpa hur vi balansar på denna gräns hela tiden.
Följden efter civilisationers kollaps tenderar att vara gränslöst sökande efter överlevnad mot alla odds och leder inte sällan till förakt för regler och medmänsklighet följt av grymhet såsom kallsinniga mord, våldtäkter, kanibalism...
Huvudpersonen Lauren Olamina är en ung svart kvinna som växer upp i ett relativt skyddat, muromgärdat område utanför Los Angeles. Hennes far är baptistpastor men Lauren tror inte längre på hans traditionella kristna gudstro. I hemlighet utvecklar hon i stället en egen filosofi eller religion som hon kallar Earthseed.
Den grundläggande tanken i Earthseed är att God is Change. Förändring är oundviklig, men människan är inte helt maktlös utan kan förstå förändringen, anpassa sig till den och försöka påverka dess riktning. Lauren börjar skriva ner dessa tankar i korta poetiska texter som senare blir The Book of the Living...i kontrast till många religiösa böcker om livet efter döden.
Empatins betydelse för samhällen är också något som behandlas, vänds och vrids på.
Lauren har nämligen hyperempati. Hon upplever andras smärta och ibland deras njutning nästan som om den vore hennes egen. I den brutala värld hon lever i blir detta både en svaghet och något som förstärker hennes förståelse för andra människor.
När hennes bostadsområde slutligen attackeras och förstörs tvingas Lauren fly norrut. Hon klär sig som man för att minska risken att utsättas för våld och färdas genom ett Kalifornien där hemlöshet, mord, slaveriliknande exploatering och droger blivit vanliga. Under resan träffar hon andra överlevande och bygger gradvis upp en grupp omkring sig.
Det centrala blir därför inte bara kommer Lauren att överleva utan också vad måste människor bevara när samhället omkring dem går sönder? Vilka idéer och relationer behövs för att bygga något nytt?
Så sinnrikt uppbyggt.
Lauren vill inte återställa världen exakt som den var. Hon anser att det gamla samhället redan innehöll de strukturer som bidrog till katastrofen. Earthseed blir därför ett försök att skapa en framtidsorienterad gemenskap byggd kring förändring, lärande, anpassning och kollektiv överlevnad.
Jag avslutade boken dagen för solförmörkelsen vilket kändes extra dramatiskt. Men det blev en liten tävling med molnen som skymde sikten...typ...där....nej där...borta...där...rats skymd igen...
Jag hade varken de speciella glasögonen eller pappersaskarna som rekommenderas av NASA.
Istället körde jag strategin blunda, sikta trevande och låt den stackars mobilkameran få ta några snabba ljusmällar...
Min upplevelse av solförmörkelsen i år gick därför helt via min mobiltelefon och känslan av att naturen håller andan.
Vid 100 % förmörkelse har forskning visat att
mer än hälften av de studerade vilda fågelarterna ändrar sina biologiska rytmer. Efter totaliteten började många sjunga ungefär som vid gryningen. Andra studier har observerat att dagaktiva djur går mot sina nattplatser och att vissa nattaktiva djur blir aktiva. Vid mätningar har man registrerat vindminskningar på omkring 3 m/s och temperaturfall på 4–6 °C.
Jag fann även ett fenomen som går under namnet shadow bands som är svaga, snabbt rörliga ljusa och mörka vågor som ibland uppträder på marken omedelbart före och efter totaliteten. De tros framför allt bero på hur den ytterst tunna kvarvarande solskärans ljus påverkas av turbulens i jordens atmosfär...
DN skrev om att det var en total solförmörkelse som bidrog till att göra Albert Einstein världsberömd.
Under solförmörkelsen 1919 fotograferade expeditioner ledda av Arthur Eddington stjärnor nära solen. Deras skenbara positioner användes för att testa Einsteins förutsägelse att gravitationen böjer ljus. Resultaten betraktades då som ett spektakulärt stöd för den allmänna relativitetsteorin...intressant.
Det är lite vemodigt att läsa om att totala solförmörkelser inte kommer att finnas för evigt. Månen avlägsnar sig långsamt från jorden. Så småningom kommer den därför att se för liten ut för att helt täcka solen.
Vi råkar alltså leva under en period i jordens historia då geometrin gör verkligt totala solförmörkelser möjliga så lika bra att uppskatta dem.
Kommentarer
Skicka en kommentar