Ravin des Arcs och en stukad handled...
I närheten av Grand Pic Saint-Loup som syns i bakgrunden så fastnade vi för en medelsvår väg ner till 'Valvbågsravinen'.
'Ravin des Arcs' ligger cirka tjugo kilometer norr om Montpellier, i kommunerna Notre-Dame-de-Londres och Saint-Martin-de-Londres.
Turen är inte helt lätt att gå eftersom stigen kantas av knöliga stenar och på vissa platser är stenarna ruskigt hala på grund av fukt som sipprar ner från berget. Men själva ravinen är verkligen magisk.
Floden Lamalou som rinner där har format delar av berget som en båge och år 2017 så beslutade vattenmyndigheten Rhône Méditerranée Corse att leda vattnret på ett sätt så inte formationen förstörs.
Vi åt lunch längst ner i ravinen, inte långt bort från ett gäng bullriga familjer med hundar. Aussin Alba var sjövild och sprang efter allt och alla.
Det ilskna ljudet "Alba, no!" ekade återkommande mellan klipporna och kändes ungefär lika effektivt som att skrika nej till ett litet barn som utforskar världen.
Men platsen är väl värd besöket samtidigt som jag inte riktigt kan placera atmosfären som platsen väckte hos mig. Det var ingen snäll plats och min fantasi satte ivrigt igång med att väva en historia om vad som kan ha hänt här.
Klippan som sträckte sig upp mot den klarblå himlen var full av hål där fåglar verkade ha sina bon. Fågelspillningen skapade fläckar på bergsväggen.
Det gröna vattnet har i sin tur färgat av sig på stenarna och skapat en smaragdgrön hinna som fick dem att se lite lätt sjukliga ut.
När vattnet forsar så är det omöjligt att gå hela turen...men nu när floden på sina ställen var torrlagd så gick det att ta sig fram till fots.
Bilden är tagen precis innan jag halkade på de hala stenarna med en duns och stukade handleden. Ett tips inför framtiden är att ta med sig vandringsstavar.
Med kletiga byxor kravlade vi upp ca 1 km för en mycket brant sluttning och passade på att fika vid en klippavsats medan solen klappade om oss.
Det-var-helt-otroligt-energigivande!
Trots de 4,3 km som vi gick så kändes turen mycket längre på grund av höjdskillnaderna, de hala stenarna och ojämna marken.
Vi får se om vi tar oss upp ur sängen i morgon.
Kommentarer
Skicka en kommentar