Sacsayhuamán ovanför Cusco
Dag 12, fredagen den 26 juni
Efter vår frukost bestående av bland annat kokate, qinoagröt med passionsfrukt, bananchips, avacado så bokade Fredrik och jag en uber till akuten där vårt försäkringsbolag ordnat med ett läkarbesök.
Den privata akutmottagningen befann sig på den snobbiga sidan av stan, med stora villor, varav några med militärer som vaktade ingången.
Läkarbesöket gick snabbt. Fredriks syre var fortfarande lägre än önskat, men mitt var bättre än genomsnittet.
Båda hade för snabb hjärtrytm i vila, närmare 90 (vilket är inom spannet för normalt 40-100) men med tanke på att kroppen var överanssträngd så vägrade han ge mig tillåtelse att gå inkatrail som är på 4200 m som högst och 1000 m stigning en dag - trots att jag grävde fram flera goda argument.
Läkare: Ok, du skulle ju kunna gå med syrgastub, men det känns inte praktiskt om du frågar mig.
S: Tror jag fick något hoppfullt i blicken.
Läkare: Öh, du vet att syrgastuber är mycket tunga och du kommer att vara flera dagar från civilisationen om något skulle hända. Beklagar, madam, men jag kan bara skriva att jag inte rekommenderar att du går då du har risk för att bli sjuk på nytt.
Det var ett vemodigt besked då jag varit så taggad att gå denna vandringsled. Utöver detta känns det tufft att överge Zsuzsanna - även om det är ofrivillligt.
Vi tröstade oss genom att bearbeta allt på ett otroligt rofyllt kafé, Tunupa, vars terass blickar ut över torget, bergen och kyrkorna.
Jag har fått en ny favorit som ska vara bra mot höjdsjuka: muñate.
Muñate används traditionellt för att
lindra olika former av magbesvär såsom uppblåsthet, gaser och matsmältningsproblem.
Det ska även minska illamående efter stora måltider.
Den friska, mintliknande doften kan kännas uppfriskande vid täppt näsa och
en del upplever att det hjälper vid magknip.
I Anderna sägs muña också kunna hjälpa mot lätta besvär vid hög höjd, men det finns inte starka vetenskapliga bevis för att den förebygger eller behandlar höjdsjuka.
Den kan däremot få en att känna sig piggare...
Muña har en smak som påminner om en blandning av mint, oregano och eukalyptus.
Vi betraktade livet utanför.
Ett par ville fota ditt barn i rabatten.
De rätade upp barnet, barnet föll, de rätade upp det igen under några minuter ...tills de gav upp.
En hund slängde sig på gräset och somnade medan en trupp fotografer tillsammans med uppklädd kvinna kom förbi.
Vi fångade inkaflaggan i vinden.
Efter lunch bestämde vi oss för att utforska inkabebyggelsen Sacsayhuamán som tronar ovanför Cusco.
Zs: Är det alltså detta som de menade?!
S: Vilka?
Zs: Jag hörde några på bussen prata om a sexy woman i Cusco. Nu såg jag namnet...de menade alltså Sacsay(w)huamán. Tänk vad fel det kan bli...
 |
Vi tog en uber upp och gick sen den stenbelagda vägen upp till inkautgrävningen.
Tio steg andas...tio steg andas, typ.
Sacsayhuamán ligger på en höjd av cirka 3 700 meter, strax norr om Cuscos centrum.
Därifrån hade man fri utsikt över hela staden och dalen, vilket gjorde platsen idealisk för både försvar och ceremonier.
Det mest berömda är de enorma sicksackformade murarna. Vissa stenblock väger över 100 ton, och de är huggna så exakt att de passar ihop utan murbruk.
Anläggningen började byggas under 1400-talet av inkahärskaren Pachacuti och färdigställdes av hans efterträdare.
Man uppskattar att tiotusentals arbetare deltog i bygget under flera decennier.
Ärligt talat, finner jag stenarna fascinerande. De är ömsom små, stora, halvrunda, fyrkantiga...men passar som hand i handsken.
Hur de lyckades med det vet jag inte.
Den här porten i Sacsayhuamán kallas ofta Solporten eller Intipunku ("Solens port").
Namnet kommer av att solen vid vissa tider på året lyser rakt genom öppningen, vilket tros ha haft en symbolisk betydelse för inkafolkets dyrkan av solguden Inti.
Porten hade sannolikt flera funktioner:
Ceremoniell ingång. Präster, adelsmän och härskare kan ha passerat här under religiösa processioner, särskilt vid högtider som Inti Raymi.
Vi läste faktiskt att Inti Raymi tidigare började precis här.
Många forskare anser att portens placering hjälpte till att markera solens position vid vissa tider på året.
Inka använde sådana observationer för att avgöra när det var dags att så.
Det är en av de mest välbevarade portarna från inkariket och visar tydligt deras mästerliga stenbearbetning och förståelse för både arkitektur och astronomi.
De lutade lite inåt för att motstå jordbävningar.
Bilden visar den stora uthuggna klippformationen mittemot de berömda sicksackmurarna.
Området kallas ofta Suchuna eller Rodadero.
Med bas i en naturlig klippa högg och slipade inkafolket berget till vågor då vatten sågs som heligt.
Gräset var fullt av korta maskrosliknande blommor som knappt hade stjälkar.
Zsuzsanna tyckte platsen påminde om tjuren Ferdinand...
Otroligt vacker plats med trädet och himlen i bakgrunden.
Den halvcirkelformade, nedsänkta konstruktionen tros ha fungerat som en vattenbassäng eller fontän, där vatten samlades innan det leddes vidare genom stensatta kanaler.
Vattnet användes sannolikt
vid renings- och offerceremonier,
och som en del av det hydrauliska system som försörjde Sacsayhuamán.
För inka var vatten inte bara en resurs utan något heligt. Källor och rinnande vatten sågs som levande och förknippades med fertilitet, liv och kontakten med gudarna.
Därför byggdes många vattenanläggningar med stor omsorg och precision.
Man kan föreställa sig prästerna vandra nedåt till andarnas värld (under mark) vid ceremonier.
En intressant detalj är att inkariket planerade Cusco i form av en puma.
Sacsayhuamán utgjorde enligt denna symbolik pumans huvud, medan stadens gator och floder bildade resten av kroppen.
De bakade även in djursymbolik i murarna. Nedan syns två pumatassar och en fågel.
De här trappor är direkt uthuggna i berget.
Inkans tron är uthuggen direkt ur stenen och den som sitter där har inte bara en superfin utsikt över Cusco utan är dessutom synlig från alla väderstreck.
Här satt troligtvis den mältiga inkahärskaren för stt basunera ut sin makt. Under ceremonier kan även präster ha suttit där vad jag har förstått.
Dessa kanaler och rännor, användes sannolikt för att leda vatten vid religiösa ritualer.
Vatten hade - som sagt - en helig betydelse för inka och förknippades med liv och rening.
Idag används de släta bergsväggarna av barn som naturliga rutschkanor, och det finns berättelser om att även inkabarn kan ha lekt här.
Samtidigt tror många arkeologer att de släta ytorna också hade en ceremoniell funktion och inte enbart var till för lek.
Den här platsen tros ha varit en helig plats där natur och människor möts.
Stenarna antas ha legat där från början men de är urgröpta som offeraltare.
Detta kan ha varit en damm.
När spanjorerna belägrade Cusco år 1536 blev Sacsayhuamán den viktigaste försvarsanläggningen.
Inkaarmén lyckades hålla stånd en tid, men efter hårda strider erövrades fästningen av spanjorerna.
Därefter revs stora delar av byggnaderna, och stenarna användes för att uppföra kyrkor och koloniala hus i Cusco.
De allra största blocken var dock för tunga att flytta och står därför kvar än i dag. Man tror att bara omkring 20–40 procent av den ursprungliga anläggningen fortfarande är synlig.
På kvällen gjorde vi en tur på chokladmarknaden och smakade piscoulikörer...innan vi gjorde Zsuzsanna sällskap till inkatrailinfon.
Ytterligare en kvinna som skulle vandra hette Zuzanna, med Z...vad är oddsen?
Efter att ha sneglat på kanadensere, spanjorer, amerikaner och tre sydafrikanska kvinnor slank vi in på ett lokalt hak med kanonmat.
Zsuzanna har bevisligen ätit marsvin och vi andra dödliga har smakat den.
Kommentarer
Skicka en kommentar