Humantay Lake

 

Dag 13, söndagen den 28 juni

Grattis Elias på födelsedagen! Hoppas att du fick en fin dag. 

Vi får fira dig också när vi kommer hem.

Idag är även dagen då Zsuzsanna bestiger Dead Woman's Pass...1000 höjdmeter.

 Du finns i våra tankar.

Väckarklockan ringde klockan 3.00...

Vi behövde nämligen vara på torget 3.50 för att rulla till Humantay sjön vid foten av Humantayberget. 

Vi reste med Inka Altitude som gav ett prisvärt alternativ med resa, guide, frukost och lunch inkluderat. 

När vi yrvakna och vissa mer förkylda än andra dök upp framför kyrkan på morgonen så stod redan en grupp och väntade.

 En av kvinnorna hade korta cykelbyxor  medan vi andra hade täckjackor, mössa och lager på lager. 

Det var ruggigt kallt.

Vi trodde först vi skulle bli bortglömda. Alla ropades upp och försvann till sin buss...utom vi. 

I sista stund kom de springandes efter oss. 

Jag tror att vi missade när de läste upp vårt namn i första rundan.

Det sägs att den turkosa Humantay Lake är en av de mest spektakulära naturupplevelserna i Peru och ligger cirka tre timmars bilresa nordväst om Cusco...tre timmar (!)

Jag slocknade på bussen.

 Vi åt frukost efter två timmar vid en liten restaurang uppe i bergen. Alla såg frussna och sömndruckna ut. 

Efter frukosten väntade en dammig och otroligt läskig bussresa uppför berget. Det var ärligt talat inte mycket marginal till stupet. 

Bussen brukade åka lite längre fram men det visade sig att vägen rasat in. 

Endast en smal stig fanns kvar och vi uppmanades att trycka oss mot väggen. 

Alla stod och huttrade vid bussen och såg måttligt entusiastiska ut.

Här syns både Humantay och Salkantay bergen i bakgrunden.

Salkantay till höger är 6 271 meter över havet och är den högsta toppen i bergskedjan Vilcabamba i de peruanska Anderna.

Sjön ligger på cirka 4 200 meters höjd vid foten av det snöklädda berget Humantay Mountain, som reser sig till 5 473 meter

Det var ett hisnande vackert landskap och när solen kom upp så anlände värmen (20 grader). 

Vi fick en förklaring om hur vandringsrutten gick, med stöd i en karta över området och alla uppmanades gå i sin takt. 

Fredrik och jag tänkte försöka gå upp de 300 höjdmetren, men om det inte skulle gå fanns hästar att hyra.  

Det var verkligen vackert men så 'bedamned' jobbigt att gå uppåt. 

Efter några steg var syret borta, svarta prickar flimrade framför ögat och jag var tvungen att stanna och andas djupt. 

Fredrik klarade det bättre än jag gjorde. 

Stoiskt kämpade vi oss uppåt, men halvvägs gav jag upp. 

Vandringen upp till sjön börjar på omkring 3 800 meters höjd och tar vanligtvis 1,5–2 timmar. 

På grund av den höga höjden blir även en kort vandring ansträngande...

Vår guide Jonathan, som gjort oss sällskap, var bekymrad och beordrade oss att sätta oss ner och invänta hästtransport. 

Flera i sällskapet hade gett upp tidigare och  hyrt hästar. De vinkade glatt när de red förbi oss.

Tillskillnad från de välvårdade hästarna på Gabriels ransch var de här kusarna vanvårdade. 

De såg inte ut att vara ryktade och några hade sår på benen...

Det kan inte vara lätt att gå upp och ner på berget med turister på ryggen. 

Jag gjorde turen med ruggigt dåligt samvete. 

Sista biten var till fots.

Efter strapatsen var det ljuvligt att anlända till den lilla dalen där det turkosblå vattnet bredde ut sig som en spegel. 

Den intensiva turkosa  kommer från smältvatten från glaciären och mycket fina mineralpartiklar i vattnet som reflekterar solljus. 

Sjön betraktas som helig av många i den andinska traditionen. Besökare bygger ofta små stenrösen, så kallade apachetas, eller lämnar offer till Pachamama som en gest av tacksamhet och respekt.

Vår guide uppmanade oss att leta efter Chakana på bergsväggarna även kallat det andinska korset. Han menade att det är en av de viktigaste symbolerna i den andinska traditionen och används fortfarande i Peru.

Den centrala cirkeln har flera tolkningar:

Den symboliserar universums centrum eller livets källa.

Den kan representera människan, som står i centrum mellan himmel, jord och den inre världen.

Den kan också ses som en symbol för balans och enhet, där olika krafter möts.

Jonathan berättade även lite om den peruinska filosofin när vi satt samlade. 

Den traditionella andinska filosofin, som utvecklades långt före Inkariket och fortfarande lever kvar hos många urfolk i Peru, bygger i hög grad på balans och ömsesidighet. 

Människan ses inte som naturens herre, utan som en del av ett större sammanhang.

Några av de viktigaste principerna är:

Ayni som betyder ömsesidighet. 

Om du får något ska du också ge något tillbaka. Det gäller mellan människor, men också mellan människor och naturen. Därför lämnar många en gåva till Pachamama innan de skördar eller besöker en helig plats.

Yanantin står för komplementära motsatser.

 Man strävar inte efter att den ena sidan ska besegra den andra, utan att de ska komplettera varandra. Exempel är man och kvinna, sol och måne, högt och lågt, aktivitet och vila. Motsatser behövs för att skapa helhet.

Masintin handlar om harmonin som uppstår när dessa kompletterande krafter samarbetar.

 Målet är inte perfekt likhet, utan balans.

Pachamama och Apus – Moder Jord och de heliga bergen ses som levande krafter. Om människan tar för mycket utan att ge tillbaka rubbas balansen, vilket kan leda till missväxt eller andra problem.

Vi behöver mer av denna filosofi.

Jonathan berättade även om de tre världarns betydelse i den andinska världsbilden:

Hanan Pacha är den övre världen (kondoren symboliserar denna).

Kay Pacha är människornas värld här och nu (puman symboliserar denna).

Ukhu Pacha är den inre eller underjordiska världen, förknippad med förfäder/mödrar och fruktbarhet (ormen symboliserar denna).

Balans handlar om att leva i samklang mellan dessa världar.

"Ta bara det du behöver, ge tillbaka när du kan och visa respekt för allt levande."

Sjön är ett populärt dagsutflyktsmål från Cusco men ingår också i den berömda vandringsleden Salkantay Trek mot Machu Picchu. 

Vi flög nerför berget och fick trevligt sällskap av en brasilianera från Rio och en fransman från Toulouse. 

Däremot var det obehagligt att bli påmind om den ökade närvaron av rasism i en liten pittoresk restaurang under hemfärden. 

En polack som bor i London och satt vid vårt bord hävdade med bestämdhet att muslimer och asiater är roten till allt ont. Dessutom påstod han att Europa, inklusive Sverige är farliga länder att vistas i pga ökad invandring.

S Hm, I believe that this is your experience, but it is not very accurate to treat people in such a general manner. 

P: It is true what I say. You are wrong and everybody knows it. 

F: I wouldn't say everybody...

Han har rätt till sin sanning, men det är obehagligt när andra(s) sanningar (fakta) stöts bort som fel eller ointressanta. 

Det gick inte att nå honom. 

Nu är min röst helt borta - vilket inte beror på honom utan en elak förkylning. 

Tillbaka till hemsida:

https://silviaedling.com