Dag 12, lördagen den 27 juni och Emmas födelsedag
Grattis kära Emma som föddes kl. 1.05 den 27 juni 2000!!!
Det här är nog första gången som vi inte har kunnat fira din födelsedag på plats.
Med tanke på bilderna verkar du ha blivit ordentligt bortskämd av syskon och morfar idag.
Vi får ta igen det när vi kommer hem...
Zsuzsanna skrev på morgonen att de just nu fikar och allt känns jättebra!
Hoppas att hon kommer att ha det underbart.
Vi har lovat henne en drink efter fyra-dagars-turen.
Det känns fortfarande vemodigt för egen del men jag är glad att hon tog den här unika chansen att uppleva något storslaget.
Fredrik och jag gjorde en favorit i repris på förmiddagen och satte oss på kaféet ovanför torget.
Vi landade mitt i en ny karneval.
Det visade sig vara Virgen del Carmen (Vår Fru av Carmen).
I Cuscoregionen kallas hon ofta kärleksfullt Mamacha Carmen, vilket ungefär betyder lilla moder Carmen.
Det som gör henne så speciell i Cusco är att firandet inte bara är katolskt.
Under kolonialtiden smälte den katolska traditionen samman med äldre andinska trosföreställningar.
Därför hedras Virgen del Carmen med stora processioner, traditionella andinska danser, masker och färgstarka dräkter liksom musik och fyrverkerier.
Under festivalen ser man berömda dansgrupper som Saqra – djävulsliknande figurer som symboliserar ondskan men aldrig lyckas besegra Jungfrun.
De skuttade runt på torget idag och snodde folks kepsar.
Vi såg även Qhapaq Qolla som är köpmän från höglandet och Qhapaq Ch'unchu som är krigare från Amazonas, som symboliserar mod och lojalitet.
Virgen del Carmen-festen handlar tydligen inte bara om religion utan också om identitet, historia och gemenskap.
UNESCO har dessutom erkänt festivalen som ett viktigt uttryck för Perus levande kulturarv.
Ridutflykt efter lunch
Efter lunch så bokade vi in en ridtur till bland annat inkas måntempel via Gabriel's ranch.
Gabriel kom och hämtade oss med bil klockan ett och berättade att hans familj har haft ranchen i generationer.
Hans farfar hette Gabriel, liksom hans far liksom han själv och hans son...
Familjen äger tjugofem peruanska häster som rör sig mjukare än våra europeiska.
Hans fru visade oss hur en munjabuske ser ut.
Växten har en lång historia och har även använts för att konservera mat och hålla insekter från huset.
Min kuse hette Apu som betyder en helig bergsande eller bergets beskyddare.
Ordet kommer från quechua och betyder ungefär "herre", "mästare" eller "mäktig ande".
Apu var otroligt följsam och det visade sig att han ska vara med i en danstävling om någon månad...
Vi började med att rida till inkas måntempel.
Måntemplet ligger cirka 5 kilometer nordost om Cusco, nära Q'enqo och ingår i det större arkeologiska området kring Sacsayhuamán.
Templet är inte en byggnad i vanlig mening, utan en naturlig klippa med en grotta som inka tog över och gjorde till en helig plats.
Inne i grottan finns uthuggna altare, nischer och trappor direkt i berget.
Templet förknippas med Mama Quilla, 9 månens gudinna i inkareligionen.
Hon var månens beskyddare, kvinnornas och familjens gudinna, ansvarig för kalendern och årets högtider och maka till solguden Inti.
För inka var solen och månen ett gudomligt par som tillsammans skapade balans mellan dag och natt liksom den manliga och det kvinnliga energin.
Man tror att platsen användes för
ceremonier till Mama Quilla,
offer till Pachamama (Moder Jord),
reningsritualer, observation av himlakroppar och månens cykler.
Vår guide berättade att de rika tog hit sina döda för att mumifiera dem och välsigna själarna inför reinkarnationen.
När kropparna mumifierats grävdes de ner i hål på bergen som syns i bakgrunden.
Ingången till vänster är en naturlig grotta som kropparna fördes in i för balsamering. Runt omkring syns altare för offergåvor.
Under inkatiden offrade man människor. Unga människor kunde erbjuda sina liv friviligt. Det ansågs som hedersamt.
Om flera anmälde sig så fick de löptävla. Vinnaren gick äran att dö genom att tömma en giftbägare...
Vete gudarna om jag skulle ge gärnet för det priset.
Ceremonierna pågår fortfarande men utan människoffer.
Gabriel, vår guide, berättade att människorna i byarna häromkring är troende i naturreligion.
Han själv deltar i ritualer och har en god vän som är shaman och bor på hans ransch i augusti när stora månceremonin går av stapeln.
Det här är inte trappor utan altare.
Ovanför finns ingången till platsen där olika ceremonier genomförs. Det gäller främst fertilitetsceremonier med örter.
På senare tid har par tolkat det som 'platsen man har sex för att avla barn' och av den anledningen kom repet upp runt anläggnigen...
Genom det här hålet kommer månljuset in under ceremonier.
Den här bilden skickade Gabriel till oss. Fotot är taget inuti grottan.
När vi stod och pratade kom ett par fram till oss och frågade Gabriel om de kunde gå in och genomföra en ceremoni med trummor.
Tydligen drar platsen till sig hippies och alternativa religiösa grupper.
På bilden ovan och nedan syns början på inkatrail...den som Zsuzsanna går.
Den startar från Plaza Armas.
Om man skulle starta där och gå till Machu Picchu så skulle det ta sju dagar.
Platsen var full av vulkaner i det förflutna. Stenformationerna (kalksten) är lämningar från den tiden.
Jag ser ett troll som har blivit förstenat.
Vi tog en tur upp på måntemplet.
Enligt vår guide var detta troligtvis tronen där shaman satt vid ceremonier.
Efter måntemplet red vi vidare mot älvornas dal. Apu red föredömligt och verkar vara en harmonisk kuse.
De får tydligen rida fritt mellan turer...men kommer alltid tillbaka för kel och mat.
Vi red genom skog med avverkad eukalyptus. De avverkas kontinuerligt då de tenderar att växa snabbt och sprida sig.
Vi lunkade även förbi Pacha Mamas berg som tydligen ska ha så stark energi att det skapar gnistor vid beröring - enligt Gabriel.
De brukar ha religiösa ceremonier även där.
Vi red tills vi kom till älvornas dal 'Valle de los Duendes eller Valley of the Elves'.
Dalen är fylld av märkliga klippformationer som genom erosion har fått former som påminner om små människor, djur och sagoväsen.
Därifrån kommer namnet "Älvornas dal".
Enligt lokal folktro är platsen bebodd av små andeväsen eller duendes, övernaturliga varelser som i andinska berättelser kan skydda naturen eller spela människor spratt.
Många besökare upplever platsen som lugn och mystisk, och den används ibland för meditation och andliga ceremonier.
Från dalen har man också fin utsikt över det omgivande andinska landskapet, vilket gör den populär bland fotografer.
Till skillnad från de stora inkasevärdheterna är detta främst en natur- och kulturupplevelse med fokus på lokal folklore snarare än arkeologi.
Flera altare var uthuggna ur berget och vi kunde tydligen se att människor offrat saker där, som kokablad, säd mm.
Vi gick igenom grottan och kom ut på andra sidan.
Jag kan hålla med om att platsen är speciell. Grottorna, stenformationerna och offergåvorna tillsmmans gör platsen mystisk och en perfekt scen för en skönlitterär bok.
Den här grottan ska tydligen leda hela vägen till solpalatset i Cusco. Antagligen användes gången som flyktväg för inka undan spanjorerna.
Två tonåringar testade gången för femtio år sedan. En dog, den andra lyckades ta sig ut men dog två dagar senare.
En teori är att gången har giftiga gaser. För att undvika fler dödsfall är grottan blockerad idag.
Efter grottbesöket fick vi en påse med snacks och satt och knaprade medan vi studerade Cusco vid båra fötter.
Enligt Gabriel är Cusco Perus säkraste stad med mycket låg kriminalitet.
Han påpekade att det kan ha att göra med den andinska uppfostran som är baserad på de tre klassiska inkaprinciper:
Ama sua – "Stjäl inte."
Ama llulla – "Ljug inte."
Ama qhilla (eller ama quella) – "Var inte lat."
Detta marketar gräns mellan byar.
Det blev en skön eftermiddag där både kropp och tanke fick motion.
Kommentarer
Skicka en kommentar