Ett mycket långsamt utforskande

 

Dag 7, lördagen den 20 juni, midsommardagen.

Jag vill börja med att ge en eloge till både vårdpersonalen och sonen till kvinnan som äger hotellet. 

De tog otroligt väl hand om oss igår när saker och ting tog en allvarlig vändning. 

Jag mår bättre idag men får svårt att andas när jag rör på mig lite mer eller pratar längre stunder. 

Fredrik vaknade med huvudvärk och illamående. Hans syreupptag nu klockan 12.00 är 86-87 % medan mitt pendlar från 86-91 %. 

Lägger följande på minne:

Ungefärliga riktvärden:

95–100 %: normalt

90–94 %: lätt sänkt

85–89 %: tydligt sänkt

Under 85 %: allvarligt lågt

Under 80 %: mycket allvarligt (Fredrik hade 82 % igår)

Japp. Alla de som stannar tre dagar i Areqiupa för att acklimatisera sig på 2500 m innan de fortsätter uppåt gör helt rätt. 

Vi är i Puno på cirka 3 800 meters höjd, där syremättnaden naturligt är lägre än vid havsnivån. Där kan många friska personer ligga runt 88–93 %, särskilt första dygnet innan kroppen hunnit anpassa sig.

Under frukosten berättade Zsuzsanna att hon hade 88 % i syreupptag vilket är lågt men ok. Hon bestämde sig därför för att haka på turen till Amantani kl. 7.50 men i lugnare takt än tänkt.  

Och hon lovade vara gästeditor på bloggen för att rapportera om sina äventyr...

Det blev mycket vila på hotellrummet, men Fredrik och jag lyckades ändå med att långsamt utforska vår omnejd under dagen. 

Puno kallas ofta Perus folkloristiska huvudstad. Här hålls enorma festivaler med hundratals dansgrupper och tusentals musiker. 

Idag fick jag vara med på en bröllopsföreställning under min jakt på att hitta oxigenmätare.

Festivalen Virgen de la i februari är en av Sydamerikas största kulturfestivaler. Över 40 000 dansare deltar varje år. 

Idag ramlade vi även över ett stort karnevalståg med trumpeter och trummor som dånde flera kvarter bort.

Det visade sig vara det andinska nyåret, som firas i Puno i samband med vintersolståndet på södra halvklotet, vanligtvis den 20–21 juni. 

Här runt Titicaca dominerar aymara-traditionen som funnits i 7000 år.

 Vintersolståndet kallas för Willkakutin eller Machaq Mara ("Solens återkomst" eller "Nytt år"). Puno är ett av de viktigaste områdena för denna tradition i Peru

 Före gryningen samlas människor på höjder eller heliga platser för att invänta soluppgången.

När de första solstrålarna kommer sträcker deltagarna händerna mot solen för att "ta emot" dess energi för det nya året.

Man gör offergåvor till Pachamama (Moder Jord), ofta med kokablad, majs, örter och andra traditionella produkter.

Musik, dans och traditionella dräkter är vanliga inslag.

Ceremonin symboliserar att solen återvänder efter årets längsta natt och att en ny jordbruks- och livscykel börjar. 

Det är roligt att ta del av detta om än distanserat.

Mitt i staden kan man se en katedral från 1700-talet som är byggd i barockstil med influenser från inkakonst. Den är jättenära vårt hotell

Medan Zsuzsanna utforskade öarna och Fredrik låg strandad på hotellet satt jag på en parkbänk vid katedralen under förmiddagen och läste The Night circus av Elin Morgenstern och betraktde livet som flödade omkring mig.

I solen var det ca 19 grader.

 Ibland rör sig seendet snabbt och svepande men det var ärligt talat skönt att att låta blicken stanna upp (lingering vision) och landa i nuet. 

Så mycket pågår omkring oss hela tiden. 

De små händelserna som är betydelsefulla men sällan får uttrymme och tenderar att förpassas till perferin.

Jag såg flera från urbefolkningen vandra förbi. De består framför allt av aymarafolket och quechuafolket. 

Båda grupperna har levt i området kring Titicacasjön långt före inkariket och den spanska erövringen.

Många lever som fiskare och/eller bönder och betraktar Titicacasjön som helig.

En liten flicka matade duvorna med stor koncentration och en glädje som fullkomligen lös ur ögonen. 

En pojke kom efter ett tag och började sparka på dem så de flög i bågar. Det är tredje gången som jag ser det här könsmönstret - senaste gången i Stockholm. 

En ger den andra förstör. 

Vid ett annat tillfälle kom en vildhund och attackerade en liten vit knäjund med blommig dräkt. 

Vildhunden bet tag runt lillhundens hals och ruskade om tills ägaren kom springande. 

Sen fick den syn på mig och kom galloperande, men ångrade sig i sista stund till min stora lycka, och vek av.

Jag hann se början på ett till bröllop...

En skolklass var på besök och poserade. De verkar bära skoldräkter här. 

Punos har en fin utsiktsplats som syns lite i bakgrunden - inget för våra klena lungor. 

Vid utsiktsplatsen står en enorm kondorstaty och man har tydligen en fantastisk utsikt över staden och Titicacasjön, särskilt vid solnedgång.

Apropå lungor så var Fredriks syre något bättre vid 12.30 om än inte perfekt. 

På eftermiddagen sniglade vi oss därför iväg på lunch och tog en obeskrivligt långsam färd ner mot Titicacasjön med flera stopp på vägen.

Vårt första stopp var vid en park. Jag mår jättebra när jag sitter men när jag går sjunker syret till 81/82 vilket är läskigt! 

Hoppas att det går över.

Dessa små tuktuk-isar ser vi övetallt. De kan beställas via ubern och är ett av de billligaste alternativet.

Det visade sig även vara en stor marknadsdag idag, lördag. 

Stället fullkomligen kryllade av människor, men varorna var mer för lokalbefolkningen än turister och sträckte sig gata upp och gata ner.

Den mer turistiga marknaden finns vid hamnen som är fint belägen vid Titicacasjön. Stället  lever upp under kvällarna men nu var den sömnig. 

Båttrafiken är är i allra högsta grad aktiv och platsen är strategisk att ha en marknad på även av den anledningen. 

Det var otroligt mysigt att gå en långsam promenad genom Punos gator och sitta och läsa vid hamnen. 

För att inte utmna höjdgudarna tog vi en uber till hotellet (7 sol), men den fastnade i en karneval och vi fick kliva ur och gå de sista 200 metrarna. 

Tillbaka till hotellet var mitt syre 81 % (Fredriks 88 %) men den steg snabbt till nittio efter några minuters vila vilket är bra. 

Nu degar vi på hotellrummet medan Zsuzsanna just skrev att hon njuter  av en undebar solnedgång. 

Tillbaka till hemsida:

https://silviaedling.com