Amsterdam mot alla odds

 

Dag 1, 14 juni:

Vi kravlade upp vid halv sex och möttes av gråa moln och ett regn som föll i stadig ström från himlen. Vädret tyckte, med bestämdhet, att det var dags för oss att lämna landet. 

Det var så otroligt skönt att få skjuts av Zsuzsannas son, Marre (tack). Han och Zsuzsanna hämtade oss vid sju och vid halv åtta var vi redan på plats på Arlanda.  

Och får veta att vi är på en standby lista. 

What?!

Det är garanterat ett bra sätt att få blodet att pumpa med större iver än vanligt. Samtal vid incheckningsdisken:

Vi: Det kan inte vara möjligt att vi är i standby, vi måste flyga till Amsterdam i dag. 

Flygvärdinnan: Öh, jo, det är möjligt. Ni har slumpats ut (hon fick det att låta så positivt).

Vi: Hur löser vi detta?

Flygvärdinnan: Jaa, det kanske finns ett flyg klockan 17.00 idag. 

Vi med chock i rösten: Fem?!! Ska vi vara här hela dagen? Vänta lite, sa du kanske?

Efter mycket om och men så ströks standby-en och vid det laget var vi klarvakna. 

Och vi lyckades mot tuffa odds ta oss till en av de mest liberala huvudstäderna i Europa där marijuanadoften låg som en filt över hus och folk. 

Enligt vattenprover är nyttjandet av narkotika den högsta i EU.

Det går att bli passivt påverkad om man är i slutna rum med rökare, så förhoppningsvis klarar vi ev. drogtester då vi i huvudsak höll oss ute i friska luften.

Det är verkligen speciellt med dessa coffeeshops (on the other side) där det bland annat  säljs bakelser med cannabis...

De prioriterar verkligen kundernas känsla av att vara uppe på högre höjder.

Vi är ganska säkra på att det inte var ett sådant café vi åt lunch på, men njöt gjorde vi. 

Zsuzsanna hade hittat en smarrig zuccinikaka med lemoncurd. 

 

Innan vi attackerade Rijksmuseumet så passade vi på att ta en kopp kaffe i parken och studera folk. 

Det är så otroligt roligt att göra etnografiska studier...

Och vi upptäckte även hur kreativa grässtrån kan vara.

Noshörningen Clara och Zsuzsanna som gick förbi av en slump just när kortet togs...

Jan Pieter van Baurcheit 1669-1728 gjorde de här figurerna. Männen symboliserar faran med frosseri, dvs två fyllebultar som äventyrar arbetsmoralen.

Cecar Boetius van Everdingen 1617-1678. Kvinnan ned den breda hatten. Hattar som dessa bars av romska kvinnor eller på rikas maskeradbaler...

År 1980 grävdes 185 gravar upp från 1600-talet. Männen hade varit valjägare som alla bar en unik stickad mössa på sina kranium. 

Hendrick Avercamp 1585-1634. Winter landscape with ice skaters. 

Lite makabert med hundar och kråkor som gnager på en död kuse som dog av kylan.

Jag måste säga att den här lilla prylen väckte känslor...välgjord, detaljrik och fruktansvärt obehaglig. 

Hendrik de Keyser 1565-1621. Screaming child, stung by a bee. 

Adriaen Pietesz van de Venne 1589-1662. Fishing for souls. Katoliker och Protestanter fiskar själar och det går bättre för Protestanterna...

Dåtidens propaganda?

Gerard van Honthorst 1592-1556. Satyr and Nymph...

Moofågel?

Tjeerd Eemstman 1801-1886: Two card players.

Jacobus van Looy 1855-1930: Summer Luxuriance...

Thérèse Schwartze 1851-1918. Young Italian woman with puck the dog. 

Den här tavlan tyckte jag om..det var dessutom en av de mycket få kvinnliga konstnärerna som mot alla odds lyckades bli kända.

Vi hade en jättefin eftermiddag trots den omtumlande starten och hann till och med  bussen till vårt hotell utan att behöva vänta. 

Frid och fröjd...tills jag satte mig på mina glasögon...

De var sneda och vinda men Fredriks vana fingrar fixade det. 

Vi är på väg och det känns skönt! 

Skickar Eleonora och kissarna massa kraft.

I morgon...Lima!

Tillbaka till hemsida:

https://silviaedling.com