Försenat födelsedagsfirande
När mars växlade över till april kändes det lite som att vinden vände. Det var månaden när jag lyckades läsa en artikel från början till slut. Det är också då jag fyllde år och fick en helt magisk födelsedag utspridd över sju veckor.
Det började med en trevlig lunch tillsammans med en god vän på Villa Anna i Uppsala (tack!). Solen lös från klarblå himmel och det var precis lagom krispigt i luften.
Utöver lunch fick jag en blomma från Proteasläktet (finns tydligen 115 olika sorter) som jag blev förälskad i. De säljs som snittblommor i Sverige men är året-runt-gröna träd/buskar och växer vilt i Sydafrika där den även är utnämnd till nationalblomma. Blomman symboliserar hopp och förändring.
Jag fick blomman 8 april och den blommar fortfarande flera veckor efter...
Under helgen passade några vänner och jag på att besöka Interpool för att spela biljard vilket var stort. Jag har inte kunnat besöka pub-er och barer på väldigt länge...Mina biljardkunskaper var skruttiga, men det var definitivt värt det trots att det innebar vila dagen efter.
Efter alla tips jag fått så kavlade jag upp ärmarna och tog mig an S-fi boken Project Hail Mary, skriven av Andy Weir. Det är fascinerande vilken magi skönlitterära böcker har - de kan öppna upp världar som utan berättelse skulle vara dolda för oss.
Den här boken öppnade upp nya världar, men utan att jag för den delen klassar den som en av mina favoritböcker.
Handlingen väckte tankar, men de återkommande tekniska beskrivningarna som upptog flera sidor på raken fick inte mina öron att fladdra. Huvudpersonens aldrig sinande nyfikenhet, naturvetenskapliga kunskaper och engagemang för vetenskapligt utforskande gick som en fyrbåk genom handlingen.
Tror att böcker som dessa kan väcka ett intresse för naturvetenskap vilket är bra!
Samtidigt funderade jag mycket över huvudpersonens skämtsamma relation med utomjordingen. Humor tenderar att vara präglad av kultur. Att mötas via humor så många ljusår från jorden...är roligt.
Den släpptes på film under våren men har ännu inte sett den.
"Ryland Grace is the sole survivor on a desperate, last-chance mission-and if he fails, humanity and the earth itself will perish. Except that right now, he doesn't know that. He can't even remember his own name, let alone the nature of his assignment or how to complete it. All he knows is that he's been asleep for a very, very long time. And he's just been awakened to find himself millions of miles from home, with nothing but two corpses for company. His crewmates dead, his memories fuzzily returning, Ryland realizes that an impossible task now confronts him. Hurtling through space on this tiny ship, it's up to him to puzzle out an impossible scientific mystery-and conquer an extinction-level threat to our species. And with the clock ticking down and the nearest human being light-years away, he's got to do it all alone. Or does he? An irresistible interstellar adventure as only Andy Weir could deliver, Project Hail Mary is a tale of discovery, speculation, and survival to rival The Martian-while taking us to places it never dreamed of going."
Fredrik överraskade mig med en resa till Stockholm just när körsbärsblommorna i Kungsträdgården blommade för fullt.
Vi började dagen med att besöka Nationalmuseumet eftersom Emma var del av en installation där...De hade tydligen gjort en film om Adolf Ludvig Couschi Badin på Gustavianum där Emma arbetar som amanuens. Hon och hennes kollegor hade tillfrågats att vara rekvisita.
Det var en fin utställning, men själva filmen gjord av Salad Hilowles var långdragen.
Den handlar om Badin som berättar om sitt liv och hur det kändes att spegla sig i andras fördomsfulla ögon. Det var ett intressant drag, men kunde som sagt, vara kortare.
Antagligen för att vi letade efter att få en skymt av Emma på skärmen.
Couschi Badin var en otroligt spännande människa och utställningen i sin helhet var helt fantastisk!
Från början var han en förslavad pojke i kolonialismens tidevarv men lyckades med att förflytta sig från botten till toppen av samhällshierarkin.
Han gick från hovtjänare till skådespelare till att bli erkänd som lärd och intellektuell adelsman.
Badin föddes troligen år 1747 på den dåvarande danska kolonin Saint Croix i Västindien. Han blev en ägodel till en viss baron vid namn Christian Lebrecht von Pröck.
År 1760 skänktes Badin som en present till den svenska drottningen Lovisa Ulrika och det var då hans ovanliga förhållande till monarkin började.
Badin levde samtidigt som Sergel och var otroligt aktiv i en rad ordenssällskap, vilket vittnar om hans säregna ställning och respekt som lärd. Han bodde uppenbarligen även granne med Bellman i närheten av Klara kyrka.
Vi fick med oss väldigt många intryck och tankar efter utställningen som är väl värd ett besök innan den avslutas.
Jag fick veta att Fredrik bokat Elit hotell för natten tillsammans med ett bord vid på restaurangen The Sparrow vid Stureplan. Maten där var ljuvlig!
Efter vila var det sen dags för maskerad.
Tusen tack för en helt underbar födelsedag - ljuvligt långdragen som kola!
Tillbaka till hemsida:
As March...
... turned into April, it felt a bit like the tide had turned. It was the month when I actually managed to read an article from start to finish. It was also the month of my birthday, and I had a truly magical birthday celebration that stretched over several days.
It started with a lovely lunch with a good friend at Villa Anna in Uppsala (thank you!). The sun was shining from a clear blue sky and there was just the right amount of crispness in the air.
As well as lunch, I was given a flower from the Protea genus (apparently there are 115 different varieties) that I fell in love with. They’re sold as cut flowers in Sweden but are evergreen trees/shrubs and grow wild in South Africa, where they’ve even been named the national flower. The flower symbolises hope and change.
I received it on 8 May and it’s still blooming several weeks later...
Over the weekend, a few friends and I took the opportunity to visit Interpool to play snooker, which was brilliant. I haven’t been able to visit pubs and bars for a very long time... My snooker skills were rusty, but it was definitely worth it even though it meant taking it easy the next day.
After all the recommendations I’d received, I rolled up my sleeves and tackled the sci-fi book *Project Hail Mary*, written by Andy Weir. It’s fascinating what magic fiction books possess – they can open up worlds that would otherwise remain hidden from us. This book opened up new worlds, though I wouldn’t go so far as to classify it as one of my favourites.
The plot sparked thoughts, but the recurring technical descriptions that took up several pages in a row didn’t really grab my attention. The protagonist’s never-ending curiosity, scientific knowledge and interest in scientific exploration shone through the plot like a beacon.
I think books like these can spark an interest in science, which is great!
At the same time, I thought a lot about the protagonist’s playful relationship with the alien. Humour tends to be shaped by culture. To connect through humour so many light-years from Earth… is funny.
It was released as a film this spring, but I haven’t seen it yet.
"Ryland Grace is the sole survivor on a desperate, last-chance mission—and if he fails, humanity and the Earth itself will perish. Except that right now, he doesn’t know that. He can’t even remember his own name, let alone the nature of his assignment or how to complete it. All he knows is that he’s been asleep for a very, very long time. And he’s just been awakened to find himself millions of miles from home, with nothing but two corpses for company. His crewmates dead, his memories fuzzily returning, Ryland realises that an impossible task now confronts him. Hurtling through space on this tiny ship, it’s up to him to puzzle out an impossible scientific mystery—and conquer an extinction-level threat to our species.
And with the clock ticking down and the nearest human being light-years away, he’s got to do it all alone. Or does he? An irresistible interstellar adventure as only Andy Weir could deliver, Project Hail Mary is a tale of discovery, speculation, and survival to rival The Martian—whilst taking us to places it never dreamed of going."
Fredrik surprised me with a trip to Stockholm just as the cherry blossoms in Kungsträdgården were in full bloom.
We started the day by visiting the National Museum because Emma was part of an installation there... Apparently, they had made a film about Adolf Ludvig Couschi Badin at Gustavianum, where Emma works as an amanuensis. She and her colleagues had been asked to be extras.
It was a lovely exhibition, but the film itself was made by Salad Hilowles. Badin talks about his life and what it felt like to see himself reflected in the prejudiced eyes of others. It was an interesting touch, but a bit too drawn out.
Probably because we were looking to catch a glimpse of Emma on screen.
Couschi Badin was an incredibly fascinating person and the exhibition as a whole was absolutely fantastic!
From the outset, he was an enslaved boy in the era of colonialism but managed to rise from court servant to actor and was recognised as a learned and intellectual nobleman.
He was probably born in 1747 in the then Danish colony of Saint Croix in the West Indies. He became the property of a certain baron named Christian Lebrecht von Pröck.
In 1760, Badin was presented as a gift to the Swedish Queen Lovisa Ulrika, and it was then that his unusual relationship with the monarchy began.
Badin lived at the same time as Sergel and was incredibly active in a number of learned societies, which testifies to his unique standing and respect as a scholar. He apparently also lived next door to Bellman near Klara Church.
We came away with a wealth of impressions and thoughts after the exhibition, which is well worth a visit before it closes.
I learnt that Fredrik had booked the Elit Hotel for the night, along with a table at the restaurant The Sparrow at Stureplan. The food there was lovely!
After a long rest, it was time for the masquerade.
Thank you so much for a truly wonderful birthday – as sweet and lingering as toffee!
Tack för dina finna berättelser och foto!
SvaraRadera