Soffpotatisar, fin konst och böcker
Efter veckor med sol och värme så tycks hösten ha kommit på besök idag och jag och katterna degade i soffan som värsta soffpotatisar.
Dirty paws på spa...
Dagens huvudprogram var att besöka Evas utställning (från 24-27 september) på Galleri Vallhov vid Linnés Kammare i Jumkil som hon har tillsammans med vännen Marta Röing.
Efter alla år i Uppsala var det första gången vi besökte Linnés Kammare...bättre sent än aldrig!
Vi får ta en tur dit när solen skiner och boderna är öppna!
Säteriet i Jumkil såg lite luggsliten ut och skulle behöva killas under hakan.
Eva Birring arbetar framför allt med akvarell. Hon beskriver själv att hon alltid har tecknat, målat och skapat, men att måleriet blev en betydligt större del av livet när hon närmade sig pensionen. Hon beskriver det numera som närmast ett behov: hon målar helt enkelt för att hon blir glad av det.
Naturen är central, framför allt havet och fjällen.
Hon arbetar gärna abstrakt och halvabstrakt, snarare än strikt föreställande.
Färgens egen rörelse verkar vara viktig. Hon framhåller själv hur hon tycker om att se färger mötas och skapa nya färger och former.
Samtidigt finns föreställande utgångspunkter.
I en tidigare presentation beskrivs hur hon kan utgå från exempelvis en blomma, en frukt eller ett gammalt hus, för att därefter låta fantasin ta över.
Det är heller inte första gången hon ställer ut.
Hon har tidigare ställt ut tillsammans med Marta Röing på Galleri 23 (numera Galleri Wisdom) 2022 och 2024. Även i det Galleriet har vi gjort ett besök och fick njuta av vackra akvareller varav flera såldes.
Den nuvarande utställningen är deras tredje gemensamma...
Vad vi tycker om och inte tycker om är så induviduellt men det var flera tavlor som fångade min blick och berörde. Några av dem liknar sättet som mamma målade.
Jag tyckte om färgerna ovan i blomkompositionen...stenarna som stillsamt stod uppradade vid vattnet...stencollaget vid ängen och landskapet med himlen, bla ...
Eva och Marta Röing var båda tandläkare och lärde känna varandra via yrket.
Martas konstnärskap skiljer sig ganska tydligt från Eva Birrings. Röing arbetar numera framför allt med bildväv, alltså textila bilder där motivet byggs upp med garn snarare än färg.
Marta är född och uppvuxen i Kanada och flyttade till Sverige efter att ha gift sig med en svensk.
Under många år låg det egna konstskapandet i bakgrunden medan familj och yrkesliv tog stor plats. Hon hade dock länge målat både olja och akvarell, innan hon fastnade för vävramen och bildvävningen.
Jag tyckte verkligen om dem! Det är magiskt hur väl Marta fångar nyanser och stämningar med nål och tråd...
Den här tavlan (ovan) var en av Martas favoriter...
Hennes dotter bor för tillfället i Nairobi och Marta har även skapat tavlor från hennes besök i Kenya (se nedan).
Det mest karakteristiska verkar vara hennes förhållande till landskap, vatten och minne.
Hon säger själv att hon älskar vatten, sjöar och hav och att bildvävarna bygger på tolkningar av både privata fotografier och bilder från medier. Det hon framför allt söker är stämningen – bland träd, vid sjöar och under himlen
Vi hann även med lite tennis denna sega-sega dag innan jag på nytt landade i soffan med bokläsning.
Kan varmt rekommdera denna:
Den är en blandning av politisk samtidshistoria, samhällsanalys och personlig berättelse. Petterssons huvudfråga är ungefär: Vad var det som hände under 1990-talet som fortfarande formar Sverige och varför har vi haft så svårt att tänka oss andra samhällslösningar sedan dess?
Pettersson, likt jag själv, tillhör generationen som blev vuxen på 1990-talet. Hon beskriver sin egen resa från vänsteraktivism till Handelshögskolan och arbete på Finansdepartementet. Det personliga används för att undersöka en större samhällsförändring.
Centralt i hennes analys är 90-talets starka tilltro till marknaden och föreställningen att ekonomins spelregler satte gränserna för vad politiken kunde göra. Hon behandlar bland annat ekonomisk politik, välfärdsstaten, ökande ojämlikhet, feminism, globalisering och teknik. Stockholms stadsbibliotek sammanfattar ämnesbredden som bland annat ”ekonomi, feminism, folkhemmet och maktlöshet”.
Petterssons tes är inte bara att Sverige genomförde ett antal reformer på 1990-talet. Hon menar att perioden också förändrade själva föreställningen om vilka framtider som var politiskt möjliga. Efter kalla krigets slut fanns en stark idé om att liberal demokrati, globalisering och marknadsekonomi i stora drag hade vunnit.
I stället för att politiken skulle formulera radikalt olika framtida samhällen kom mycket politik att handla om att administrera en ordning vars grundläggande ekonomiska villkor uppfattades som givna.
Verkligen värd att läsa.
Kommentarer
Skicka en kommentar