Gränsland
Minerviatroligin är skriven som en allvarlig lek.
Den är baserad på iakttagelser av rådande samhällstrender som det förflutna vittnar om är allt annat är hållbara.
Vi har så otroligt mycket samlad kunskap som, inte per automatik, kan lösa våra problem, men som kan hjälpa oss att navigera mer eftertänksamt i nuet.
Men det förutsätter många saker - inte minst en vilja att lyssna till människor som lever och har levt före oss, ta in olika perspektiv och öppet väga dem emot varandra innan beslut fattas.
Vi är många som ser, vissa av oss agerar - för få kanske - men det är också galet många av oss som förstärker den hastighet med vilket vi rör oss mot ett slutmål som jag ärligt talat klurar på vem som blir vinnare av.
Det finns många frågor att ställa, inte minst denna:
Finns det verkligen något viktigare att kämpa för än miljön vi lever i och som ger oss förutsättningar att leva?
Den här sommaren har slagit många rekord som inte känns vidare roliga att fira.
Särskilt allvarlig har situationen varit kring Medelhavet, där mycket höga havstemperaturer och marina värmeböljor har belastat ekosystemen. Vattnet var nästan het och gav oss inte mycket svalka...kan bara föreställa mig stressen bland det maritina livet.
Samtidigt har långvarig värme och brist på nederbörd torkat ut mark och vegetation i stora delar av Europa.
Torkan har fått tydliga konsekvenser för Europas vattensystem. Flera stora floder, däribland Rhen, Donau, Loire och Po, har haft exceptionellt låga vattennivåer eller vattenflöden. Men inte ens Sverige förskonas och i sommar har vi sett våra floder och sjöar sjunka till oroväckande låga nivåer ...
Nyheterna visade mamuttar och torkstenar i Donau...floden vi åkte förbi varje sommar i min barndom.
På vissa håll har markfuktigheten nått mycket låga nivåer jämfört med de senaste årtiondena. Sådana förhållanden påverkar inte bara naturen utan även jordbruk, dricksvattenförsörjning, vattenkraft och transporter på floderna.
Skogsbränderna har varit en annan framträdande del av sommaren. Frankrike och delar av den Iberiska halvön har drabbats hårt, och kombinationen av uttorkad vegetation, höga temperaturer och periodvis kraftiga vindar har skapat mycket gynnsamma förhållanden för stora och svårbekämpade bränder.
Jag kommer inte glömma chocken i människors ansikten när bränderna härjade som värst i Frankrike eller när hela huset fylldes av rökluft när vinden förde brandpartiklar från Bourdeaux hela vägen till Marseillan.
Brandarealen inom EU har under delar av sommaren legat mycket högt jämfört med motsvarande tidpunkt tidigare år.
För några dagar sedan svepte dessutom en gigantisk tromb över Aude och förstörde hundratals hus i en by...
Det kanske mest oroande är därför inte ett enskilt rekord utan att flera extrema fenomen har inträffat samtidigt och förstärkt varandra.
Hög temperatur ökar avdunstningen, vilket torkar ut mark och vegetation. Torkan sänker vattennivåerna och ökar brandrisken, medan mycket varma hav kan skada marina ekosystem och dessutom bidra med stora mängder energi och fukt till atmosfären.
Peru hamnade nyligen i chock orsakad av en El Ninjo som slog till med större kraft än den brukar pga varmare hav.
På morgonen den 26 augusti 2026 kollapsade en mycket stor massa av berg och glaciäris högt uppe i Himalaya nära gränsen mellan Nepal och Tibet. De senaste uppgifterna i dag, 29 augusti, anger över 600 döda i Nepal och Tibet, medan tusentals fortfarande saknas. Vägar, broar, byar och vattenkraftsanläggningar har förstörts.
Himalaya värms mycket snabbt. När temperaturen stiger händer flera saker samtidigt...
Nepal har exempelvis redan förlorat en betydande del av sin glaciäris under de senaste årtiondena. När glaciärer drar sig tillbaka försvinner också en del av det stöd som isen tidigare gav åt bergssidorna.
Vissa frågor i livet har inte tydliga svar men här är de underbyggda beläggen för mänsklig påverkan på klimatet så starka att det är svårt att blunda och skylla på konspirationsteorier.
Jag vill ha en politik som tar dessa tendenser på allvar och försöker bemöta dem med stöd i vetenskap, kreativa lösningar, pussel och omtanke om biologiskt mångfald och liv.
Så roligt att 50 000 människor från höger och vänster dök upp i Stockolm den 22 augusti 2026 - bortanför partigränser.
Hopp.
Sen skulle hoppet vilja hålla stora summor pengar i handen som omvandlar ord och idéer till handling.
Angående de positiva vibbarna ovan läste
jag nyligen ut boken Cat's Cradle som skrevs av Kurt Vonnegut år 1963. Den var vald som diskussionsunderlag i vår bokklubb och jag är geuint glad över att ha fått stifta bekantskap med den även om den inte hör till mina favoriter.
Boken är en satirisk science fiction-roman om vetenskap, religion, makt och människans förmåga att skapa sin egen undergång.
Berättaren, John men som kallar sig Jonah, tänker skriva en bok om vad betydelsefulla amerikaner gjorde den dag atombomben fälldes över Hiroshima. Han börjar därför undersöka den fiktive fysikern Felix Hoenikker, en av atombombens skapare.
Hoenikker har också uppfunnit något ännu farligare: ice-nine (is-nio), en form av vatten som fryser vid betydligt högre temperatur än vanligt vatten. Om en liten mängd ice-nine kommer i kontakt med vanligt flytande vatten får den vattenmolekylerna att kristallisera på samma sätt. Det innebär i princip att ämnet skulle kunna frysa världens hav.
Jakten på Hoenikkers tre barn och deras bitar av ice-nine leder John till den fattiga, fiktiva karibiska ön San Lorenzo. Där möter han bland annat religionen Bokononism.
Den är förbjuden men praktiseras samtidigt av nästan hela befolkningen.
Det märkliga är att Bokononismen öppet bygger på foma, dvs harmlösa lögner.
Människor behöver berättelser och illusioner för att kunna leva, även när berättelserna inte är sanna. Därmed ställer Vonnegut vetenskap och religion mot varandra på ett ovanligt sätt: vetenskapen kan producera sanning utan mening eller moral, medan religionen kan producera mening utan sanning.
Titeln Cat's Cradle syftar på trådleken där man formar figurer mellan fingrarna. Hoenikker leker den inför sin son. Men som sonen senare konstaterar finns där egentligen ingen katt och ingen vagga – bara ett arrangemang av snören. Det blir en metafor för en central fråga i romanen: människan ser mönster, kategorier och mening där det kanske egentligen inte finns någon.
Romanen är verkligen satirisk. Den handlar ytterst om hur farligt det kan bli när människans tekniska intelligens utvecklas snabbare än hennes ansvarstagande och omdöme.
Och så kommer vi in på AI som får bli en senare fråga.
Kommentarer
Skicka en kommentar