Djungelliv i Aguas Calientes
Dag 14, måndagen den 29 juni
Dagen började tidigt och utan röst.
Allt som kom ut var ett gutturalt väsande som var mer eller mindre obegripligt för omgivande öron.
Vi fick i alla fall livstecken från Zsuzsanna som hälsade att hon var 'alive and kicking' och inne på dag tre...
Det var glädjande nyheter!
I morgon får vi förhoppningsvis höra lite skvaller då vi möts upp vid Machu Pichu.
Vi lämnade kvar våra resväskor i Cusco och klockan halv åtta tog vi tåget till Aguas Calientes.
Det är utan tvekan och utan konkurrens den bästa tågresan som jag har gjort i hela mitt liv.
Resan kostade 750 kr, tog ca fem timmar och var en enda lång sightseeing med högtalarguide som då och då förklade vilka historiska platser som vi passerade.
Från taket strilade solen ner och fick blicken att vidgas.
Vi satt på den sidan av tåget där Urubamba floden ringlade dig fram genom landskapet.
På quechua kallas den Willkamayu eller Vilcanota, vilket betyder ungefär den heliga floden.
För inka var floden helig och sågs som en jordisk spegling av Vintergatan, som de kallade Mayu (floden på himlen).
Efter att ha lämnat området kring Machu Picchu fortsätter Urubamba österut genom regnskogen och förenas så småningom med andra floder för att bilda Ucayali River, en av Amazonflodens viktigaste källfloder.
Innan vi nådde Augas Calientes förändrades naturen dramatiskt.
Det sägs att naturen runt Aguas Calientes är en av de mest artrika i hela Peru.
Här möts Andernas höga berg och Amazonas regnskog, vilket skapar en unik molnskog med hög luftfuktighet och ett milt klimat året runt.
Kort sagt vi gick från kargt klimat till regnskog på bara några timmar.
Valet att boka hotell i Auguas Calientes kom därför spontant och var en nödlösning, men det känns jätteroligt att vara här trots allt.
Vårt hotell, Taipikala.
Aguas Calientes heter officiellt Machupicchu Pueblo.
Till skillnad från Cusco och andra inkastäder fanns Aguas Calientes inte under inkatiden. Den växte fram omkring år 1901 som ett läger för järnvägsarbetare när järnvägen genom dalen byggdes.
Det förvånade mig att inga vanliga vägar leder hit. Allt som fungerar är tåg eller att vandra hit via Inkaleden eller från Hidroeléctrica.
Aguas Calientes betyder heta vatten och anspelar på de naturliga varma källorna strax ovanför staden, där vattnet håller omkring 38–45 °C.
Staden ligger på cirka 2 040 meters höjd, betydligt lägre än Cusco. Därför är klimatet varmare och betydligt fuktigare, med grönskande molnskog runt omkring.
Det märks på mitt hår som har vuxit i omfång...
Trots att staden är liten tar den emot flera tusen besökare varje dag. Nästan hela den lokala ekonomin bygger på turismen...det går också att notera.
Papperskorgarna har definitivt karaktär.
Vi började vårt Aguasäventyr med lunch vid en trevlig restaurang vid stationen och lyssnade på vrålande besökare som gladdes över Brasiliens seger över Japan i fotboll.
Jag lyckades även fånga en vilsen fjäril som flaxade runt på restsurangfönstret.
Det var lite knepigt att hitta vägen dit men efter lite missöden stod vi snart vid stentrappan som skulle leda oss till målet.
Vattenfallet ligger bara cirka 1 kilometer från stadens centrum, men promenaden genom molnskogen tar ungefär 30–45 minuter eftersom stigen går uppför.
Själva huvudfallet är omkring 30 meter högt, och längs vägen passerar man flera mindre vattenfall och bäckar.
Namnet Allcamayo kommer från den lilla flod som rinner genom ravinen. På quechua betyder mayu flod, ett ord som förekommer i många peruanska ortnamn.
Vandringen går genom en frodig molnskog, där man kan se orkidéer, ormbunkar, fjärilar och många fågelarter.
Tyvärr hörde vi inte Perus nationalfågel, Andean cock-of-the-rock
Det var bokstavlingen som att kastas in i en regnskog och djungel efter veckor i ökenliknande miljö.
Vi förväntade oss stora spindlar, ormar och annat mysigt knacka oss på axeln.
Regnskogen och molnskogen runt Aguas Calientes är en av Perus mest artrika miljöer. Här finns tusentals djurarter, även om många är skygga.
Några av de mest intressanta är
Spectacled bear som är Sydamerikas enda björn. Den lever högt upp i molnskogen och ses mycket sällan.
Apor som kan förekomma i regionen är bland annat black-faced black spider monkey (i lägre delar av regionen), men håller sig undan folk...
Det finns även pumor, men de undviker också människor.
Sen finns
Aadean coati som är ett nyfiket rovdjur som liknar en tvättbjörn med lång nos och ringrandig svans.
Vad gäller fåglar finns exempelvis
Andean cock-of-the-rock som är Perus nationalfågel, med lysande orange fjäderdräkt.
Det finns också över 20 arter av kolibrier...Kort och gott: i hela området kring Machu Picchu har över 400 fågelarter registrerats.
Vandringen uppåt gick i snigeltakt...allt känns bra när jag sitter eller går ner. Uppåt så känns det som om elefanter fläker ut sig på min bröstkorg...obehagligt.
Hortensia...
Det här är en vild fuchsia som växer runt Aguas Calientes...
Vi gick förbi en grotta utan större lust att utforska den närmare.
För att se vattenfallen behöver man betala 20 soles...en familj verkar äga stället.
Det här kan vara en hanblomställning (hänge) från ett träd i familjen nässelväxter (Urticaceae), troligen en art i släktet Pourouma eller möjligen Cecropia.
Enligt vad jag har förstått är det här en vild begonia (släktet Begonia).
Området runt Machu Picchu och molnskogen i dalen är ett centrum för vilda begonior.
Där finns många arter, och flera är endemiska, vilket gör att det är svårt att artbestämma enbart från en blomma.
Efter promenaden stannade vi till hos familjen som även öppnat en liten pub.
Katter har en förkärlek för Fredrik...Maya hette hon och boade skamlöst in sig och snarkade i hans knä.
Eftersom vi var lata så valde vi en restaurang nära oss som fått ok omdömen.
En man som liknade sjörövaren Jack Sparrow visade in oss...vi var de enda gästerna utöver ett ungerskt par vars manliga hälft klagade över vad hemskt det var att inte kunna spanska.
K: Du pratar visst ok.
M: Men du pratar bättre.
Trumpen tystnad.
K: Jag kan träna med dig om du vill.
M: Släpp det nu äter vi!
Plötsligt började en Hare Krishna låt spelas i bakgrunden och en sprallig kypare från Columbia skuttade glatt fram till oss. Han var tydligen på rundresa och sparade pengar för att flyga till Brasilien.
K: Its a cool dish. It involves fire at the table...swosh.
F: I don't want to have fire at the table.
Stora ögon.
K: Are you sure? Its cool?
F: I'm sure.
K: So you just want it made in kitchen?!
F: Öh, yes.
K: Ok.
Medan kypare geerellt brukat fylla vinglaset till hälften så fick Fredrik ett enormt glas fylld till brädden...
Det blev en spännande kväll.
Kommentarer
Skicka en kommentar