Äntligen framme!
Dag 2, måndagen den 15 juni:
Det här var än av de segaste flygresor som jag har varit med om på länge. Kruxet är att jag inte lyckades somna...
Tolv timmar i en flygplansstol...i vaket tillstånd...är långt. Och jag hade lyckats missa att ladda ner boken jag läser...
Många fula ord surrade i huvudet.
Men trots det har vi varit vid gott humör och förväntansfulla.
Vi har varvat förväntan med filmtittande och utflykter fram och tillbaka i flygplansgången.
En film som jag inte glömmer i första taget är Jojo Rabit...otroligt vacker historia med fint skådespeleri.
Men för att vara tydlig...det är inte en komedi som det hävdades att den var även om det fanns absurda inslag.
En av många dialoger på flyget:
Jag: Står du i kö? Är det upptaget?
Skäggig: Ja (yes!)
Jag: ok.
Tystnad...15 min...kön växer. En flygvärdinna kliver fram öppnar dörren till toaletten, kliver in och låser om sig.
Skäggige (med stora ögon och korsade armar): Det är uppenbarligen upptaget..nu.
Så kan det gå när upptagenlampan är trasig.
Efter att jag, den sista timmen, stirrat tomt på klotet med den sakta avancerande flygplanet så var det äntligen dags för landning!!
Vi landade i Lima kl. 15.32 peruiansk tid (22.30 svensk tid) och hamnade i en pintjock kö till passkontrollen.
Ca 250 människor stod före oss och de längst bak såg lika chockade ut som vi. Men vi kom ut till slut...(efter 1 1/2 h).
Fredrik hade bokat taxi och det var superskönt att bara rulla in i bilen som väntade.
Trots alla mina år i Spanien är min spanska fortfarande skruttig...men med lite kreativitet fungerar det mesta.
Jag skulle inte vilja vara chafför...trafiken var galen, som en organisk massa som vobblade runt, med bilar överallt.
Limas befolkning är lika stor som hela Sveriges (ca 11 milj) och det är världens andra största ökenstad.
Det regnar otroligt lite och vattenbrist är ett stort problem, men befolkningen här har alltid tvingats att vara innovtiva för att överleva. Utöver vattendrag från Anderna mm, så samlar de in morgonfukt genom stora anläggningar.
Det hävdas att det var den spanske erövraren Francisco Pizarro som grundade Lima den 18 januari 1535 och gav den namnet La Ciudad de los Reyes – ”Kungarnas stad”. Men platsen befolkades långt innan honom...
Husen vi susade förbi i vår taxi var mycket slitna. Många människor tycks bo i halvfärdiga lägenheter med tegelfasad och trasiga fönster.
Det kändes lite kolinialt att stanna framför det första hus som såg välvårdat ut med fontäner och fina trädgårdar...och få veta att det är vårt hotell.
Limas gamla centrum är skyddad av UNESCO och det var häftigt att läsa att National University of San Marcos grundades 1551 och är det äldsta universitetet i Amerika som fortfarande är i drift.
I morgon blir det upptäcksfärd..idag stupade vi i säng klockan 03.10 svensk tid.
Vi åt middag runt 2.00 svensk...eller 19.00 peruiansk tid. Både Fredriks och Zsuzsannas ögon stod i kors...mina ögon såg jag inte...men stupa gjorde jag.
Tillbaka till hemsida:
Kommentarer
Skicka en kommentar