Från keliga missar till Hållnäs
Jag har flera avhandlingar att läsa, men jag har definitivt någon som tycker att jag ägnar dem alldeles för lite tid! Min ambition att läsa ut avhandlingen denna söndag gick så där.
en halvö om tvåhundratrettio kvadratkilometer där landet långsamt
mognar in i havets ljus.
Längs dess fem mil av orörda stränder
viskar vågorna som minnen från en äldre tid.
Här gömmer sig små fiskelägen som pärlor i vinden,
och över dem sveper fåglarnas fria kör.
Naturen själv skiftar —
från djup orörd urskog, mörk och tidlös,
till öppna strandängar där blommorna brinner
i tusende färger under sommarens milda sol.
Vid Hållnäskusten reser sig ständigt nytt land ur havets blåa — marken höjs med 6,5 millimeter varje år. Landskapet är flackt, mosaikartat; grunda vikar, laguner och gölar blandas med skog och klippor. Ännu för tusen år sedan låg denna kustremsa helt under vattnet, dold och tyst.
Sällsynta växter och djur finner här sitt hem — gölgrodan smyger sig fram i gölarna, och gulyxnen lyser som ett försiktigt ljus bland kärrens mjuka mossor. Bland skären och den varierade skogen finner fåglarna ro.
Större delen av marken är låg och flack, men Örnstenen i söder reser sig som ett vakande öga. Därifrån öppnar sig havet i vidsträckt skönhet. En stig leder dit från parkeringen, genom blockig morän som isen en gång förde hit.
Men var steg belönas av ett omväxlande, orört kustlandskap, där varje vrå bär löftet om något nytt att upptäcka.
Kommentarer
Skicka en kommentar