Nazcalinjerna

Vi är fortfarande på dag 5, torsdgen den 18 juni. 

När vi rullade ut ur Huacachima var gänget vid gott mod. Den här bussen var mycket skönare än de vi åkt med tidigare.

Från att vi häckat på havsnivå några dagar så har bussen börjat röra sig uppåt. Vi befinner oss just nu i Andernas ytterkanter på väg mot Nazca. 

Landskapet påminner mig om månen - det är kargt och stenigt så långt ögat når. Zsuzsanna tipsade om Duneserien av Frank Herbert  vars handling ger litte liknande vibbar som Peru. 

Vi passerade flera små byar med hus i plåt.

Vårt första stopp var vid en utsiktspost tjugo minuter från Nazca. 

 Nazcalinjerna finns i öknen nära Nazca i södra Peru och räknas enligt olika källor som ett av världens mest fascinerande arkeologiska mysterier.

Man kan inte se mönstren från marken, endast från en höjd. Av den anledningen har två utsiktsposter byggts vid vägen. 

Det finns över 800 raka linjer, omkring 300 geometriska figurer och ett 70-tal djur- och människofigurer.

Den största figuren är över 300 meter lång, medan vissa raka linjer sträcker sig flera kilometer. Det finns inga definitiva svar på varför de skapats utöver att blidka gudarna. 

Vi såg apan och ödlan men andra figurer är spindeln,  kolibrin, kondoren och valen.

Enligt Monika, vår guide, så kapades ödlan av en bilväg eftersom folk inte visste om att Nazcalinjerna fanns (se bild längre ned).

Linjerna skapades mellan cirka 500 f.Kr. och 500 e.Kr. av den så kallade Nazcakulturen.

Öknens extremt torra och vindstilla klimat har gjort att linjerna kunnat bevaras i nästan 2 000 år.

 En ledande teori är att linjerna hänger ihop med vattenkällor och ritualer för regn i den extremt torra öknen.

Det visade sig att forskare år 2024–2025, med hjälp av AI, identifierade drönarbilder från hundratals tidigare okända geoglyfer runt Nazcaområdet. Det tyder på att det fortfarande finns mycket kvar att upptäcka där...

Vinden rufsade om oss rejält uppe på höjden. Men det var speciellt att se figurerna i solnedgång. 

Vi beställde mat på bussen och åt middag i Nazca. Där passade jag på att beställa mitt första kokate...

Ett samtal med våra busskollegor från Texas Houston:

Kvinna: Vad har ni haft i för speciellt i kaffet eftersom ni fotar det? 

Zsuzsanna: Nej, nej, det är inte kaffe utan kokate. 

Kvinna: Oh, det låter vettigare att fota. 

Hon och hennes man var ingenjörer och skulle också sova över i Puno. 

Nu är det kolmörkt ute och bussen rullar tappert vidare. 

Klockan 6.00 i morgon stannar vi till en kortis i Arequipa, men nu ska jag strax försöka sova.

Tillbaka till hemsida:

https://silviaedling.com