I det nyckfulla vädrets klor och bra böcker

Det är slutet på maj och länder som Frankrike, England och Spanien plågas redan av långvariga värmeböljor.  För bara några månader sedan låg stora delar av Frankrike under vatten, mängder av vägar och grödor har förstörts. 

Hos oss i mellersta Sverige har vädret också varit nyckfullt den senaste tiden. 

På flera ställen i landet är det vattenbrist och här i Uppsala är det stor brandrisk just nu. Vädret har pendlat från sol och värme till regnskurar, starka vindar som uppstår plötsligt och hagel. 

Jag missade det värsta ovädret i tisdags eftersom jag tränade inomhus i Ekeby just då, men Fredrik hade mycket att berätta när han kom hem som en dränkt och lätt mörbultad katt efter att ha cyklat hem i hagel och ösregn. 

Han lyckades hitta ett tanigt träd under den värsta hagelstormen när jordnötsstora isbitar ven i luften - tankeväckande vad små vi blir när naturen släpper loss sina krafter.   

Medan vädret ser till att hålla vår puls aktiv så ger mig min bokslukarperiod energi.

Jag började läsa Patrick Rothfuss bok The name of the wind för ett tag sedan - pausade men återupptog den igen tillsammans med hans andra bok The wise man's fear.  

Ärligt talat förstår jag varför den har blivit så populär. 

Den har både en skönhet och skörhet i sig. Rothfuss förmåga att skriva eller måla med ord går rakt in i själen. 

Samtidigt är det vi tycker om och inte tycker om så otroligt individuellt. 

Jag har alltid älskat berättelser som har en inre rytm och lyser som fyrbåkar utan att blända en god och tankeväckande historia. 

Likt Noemi Novak, som jag också tycker mycket om, har Patrick definitivt språkets gåva...inte som en stilistisk teknikalitet (bara) utan ett språk som andas och dryper av berättarglädje och mänsklighet. 

Inspirerande.  

Berättelsen är med mig än, den släpper inte taget på en gång.  

Historierna är inte lättsmälta som jag fann Sarah J Maas serier Glastornet och The Court of Thorns and Roses vara...Även Sarah skriver fängslande  och jag blir ibland fundersam över varför hennes böcker nedvärderas så. 

Men faktum är att hennes berättelser underhöll mig mer än fick mig att fundera. 

The Kingkiller Chronicles satte mina tankar i rörelse och för det tackar jag Rothfuss. 

Vårt nyckfulla väder bjöd även på dimma om kvällarna.

  

Flera kvällar har jag gått promenader innan middagen med hörlurarna pressade mot öronen. Det var sannerligen en speciell upplevelse att lyssna på Patrick Rothfuss roman(er) i försommardimman 

Tillbaka till hemsida:

https://silviaedling.com/

It is the end of May...

... and countries such as France, England and Spain are already suffering from prolonged heatwaves. Just a few months ago, large parts of France were under water, and countless roads and crops have been destroyed.

Here in central Sweden, the weather has also been unpredictable of late.

On Gotland there is a water shortage, and here in Uppsala there is a high risk of fire at the moment. The weather has swung from sunshine and warmth to rain showers, sudden strong winds and hail.

What we know with great certainty is that this is not propaganda but the consequences of our way of life.

I missed the worst of the storm on Tuesday as I was training indoors in Ekeby, but Fredrik had plenty to tell when he came home looking like a soaked and slightly battered cat after cycling home in hail and torrential rain.

He managed to find a gnarled tree during the worst of the hailstorm when walnut-sized chunks of ice were whizzing through the air – it’s sobering to think how small we are when nature unleashes its forces.

Whilst the weather keeps our hearts racing, my current book-binge is giving me energy.

I started reading Patrick Rothfuss’s book The Name of the Wind a while ago – I paused but picked it up again along with his second book, The Wise Man’s Fear.

To be honest, I understand why it has become so popular. There is a beauty and fragility to it. Rothfuss’s ability to write or paint with words goes straight to the soul.

What we like and don’t like is so individual.

I’ve always loved stories that have an inner rhythm and shine like beacons without overshadowing a good and thought-provoking narrative.

Like Noemi Novak, whom I also admire greatly, Patrick definitely has a gift for language... not merely as a stylistic technicality, but a language that breathes and drips with the joy of storytelling and humanity.

Hats off to him.

The story is still with me; it doesn’t let go straight away.

They aren’t as easy to digest as I found Sarah J Maas’s series *The Glass Tower* and *The Court of Thorns* and Roses...

Sarah writes captivatingly too – I sometimes wonder why her books are so underrated – but her stories entertained me more than they made me think.

The Kingkiller Chronicles set my thoughts in motion, and for that I thank Rothfuss.

Our changeable weather also brought fog in the evenings.

On several evenings I went for walks before dinner with my headphones pressed against my ears. It was truly a special experience listening to Patrick Rothfuss’s novel(s) in the early summer mist