Med start i Berlou

 

Äntligen tillbaka till vårt lilla hus 'Vallmon' i Marseillan. Det är mitten av november och ca 22 grader i luften.

Listan på saker som behöver färdigställas är lång, men vi bestämde oss för att viga helgen till olika bergsvandringar i Languedoc. En av sakerna vi älskar med platsen är att antalet utflyktsmål känns oändliga.

Eftersom det blir mörkare snabbare än under sommaren så valde vi en kortare tur som klassas som förhållandevis enkel... 

Turen startade i byn Berlou och den tog oss upp i bergen vars väggar och dalar kantades av knotiga höstrankor som fladdrade för vinden i olika nyanser av gult, rött och orange.  

 

Då det brukar vara kyligt i bergen så tog jag med mig halsduk och dunväst i väskan, men solen värmde på rejält och det slutade med att vi vandrade i T-shirts och önskade vi hade valt kortbyxor.  

Efter Uppsalas ruggiga novembermörker kändes det underbart befriande att vandra på soliga bergsstigar och äta lunch på en låg stenmur som blickade ut över det böljande landskapet.

Varje vandring har sin charm och speciella känsla. 

Den här turen kändes helt annorlunda än många av de leder vi gått tidigare. 

Vi pratade en kortis med en vinbonde som höll på att reparera sitt hus mitt ute i ingenmansland. Han var orolig över att kylan var på intåg. 

I en av dalarna stannade vi till för att dricka en kopp kaffe och insupa stillheten omkring oss. Allt som hördes var prasslet av löv och fågelkvitter.

Det är avkopplande att låta fantasin leka. 

De olika vinrankornas knotiga skepnader antog ibland formen av olika figurer såsom drakar, gamla damer och läskiga fingrar som sträcker sig upp ur marken.   

Leden förde oss genom en skog där vi såg en gammal rostig bil daterad 1957. Den verkar ha legat där mycket länge. 

Jag undrar vad som kan ha hänt - om föraren och eventuellt passagerarna överlevde volten nerför backen. 

Promenaden avslutades där vi började...i byn Berlou, vid den gamla kyrkogården och kyrkan. 

https://silviaedling.com/

Tillbaka till hemsida:

Finally back at our little house:

.... ‘Vallmon’ in Marseillan. It’s mid-November and around 22 degrees.

The list of things that need doing is long, but we decided to devote the weekend to various mountain walks in Languedoc. One of the things we love about the place is that the number of places to visit feels endless.

As it gets dark earlier than in summer, we chose a shorter hike classified as relatively easy...

The hike started in the village of Berlou and took us up into the mountains, whose slopes and valleys were lined with gnarled autumn vines fluttering in the wind in various shades of yellow, red and orange.

As it’s usually chilly in the mountains, I’d packed a scarf and a down jacket in my bag, but the sun was really warming us up and we ended up hiking in T-shirts, wishing we’d chosen shorts.

After Uppsala’s bleak November gloom, it felt wonderfully liberating to walk along sunny mountain paths and have lunch on a low stone wall overlooking the rolling landscape.

Every hike has its own charm and special atmosphere.

This trip felt completely different from many of the trails we’ve walked before. 

We had a quick chat with a winegrower who was repairing his house in the middle of nowhere. He was worried that the cold was setting in.

In one of the valleys, we stopped to drink a cup of coffee and soak up the tranquillity around us. All that could be heard was the rustling of leaves and birdsong.

It’s relaxing to let your imagination run wild.

The gnarled shapes of the various vines sometimes took the form of different figures, such as dragons, old ladies and creepy fingers reaching up from the ground.

The path led us through a forest where we saw an old rusty car dating from 1957. It seems to have been there for a very long time.

I wonder what might have happened – whether the driver and any passengers survived the tumble down the hill.

The walk ended where we started... in the village of Berlou, by the old cemetery and the church.

https://silviaedling.com/

Back to homepage: