Mellan ösregn och ålar

 

Enligt väderleksrapporten skulle söndagen bli en ruskig dag med 80 mm regn - vilket är mycket vätska för naturen på en och samma gång. 

En regnmängd på 40 mm som faller under ett dygn räknas som skyfall och om ca 90 mm regn ramlar över oss under ett dygn så fylls vattendepåerna på snabbt och riskerar att leda till översvämningar och i vissa fall ras. 

Morgonen började solig och varm med frukost på terassen.

Eftersom det skulle bli ett oväder så beslöt sig gänget för att besöka slottet i Agde innan lunch. Idén var god eftersom slott har tak och det visade sig dessutom vara Kulturarvsdag i Frankrike och alla släpptes in gratis. 

Det enda kruxet var att Monika med familj glömde att ta med sig paraplyer.     

När de kom ut från visningen hade himlen öppnat sina portar på vid gavel och regnet fullkomligen öste ner. 

Det dröjde inte mer än några minuter innan vägarna förvandlades till forsande floder.  

Vi såg troligtvis lika härjade ut som alla andra som sprang runt som om hin håle var dem i hälarna i hällregnet, medan åskan dånade och mullrade i närheten.   

Monikas jeansjacka blev totalt genomblöt och tung som bly. 

Eftersom bara jag hade tagit med mig ett paraply, utöver regnjackan, så fick Monika paraplyet med löfte om att skydda min dator med sitt liv, medan jag och en förskräckt Clara sprang i förväg. 

Det kändes lite apokalyptiskt att plumsa fram i ankeldjupt vatten mot bilen, med ett darrande barn bredvid mig medan blixtar lös upp himlen. 

Inte blev det bättre av bilarna som körde förbi med hög hastighet och totaldränkte oss i kyligt regnvatten. Lite som att bada med kläderna på. 

Så nu har vi provat på det också.  

Runt bilen hade en sjö bildats och gatorna såg bokstavligt talat ut som floder. Jag tog ett djupt andetag och körde igenom den 0,30-0, 40 m djupa vattnet upp på säkrare marker innan Forden 'Den långa grå' lättat gasade på mot Marseillan.  

Precis allt på oss var blött, och det var en utmaning att få dem att torka i 90 % luftfuktighet.  

             

Efter lite vila så passade vi på att gå en promenad till lagunen Etang de Thau efter att regnet slutat falla. 

Étange de Thau kallas ibland för Bassin de Thau och är den absolut största av alla bräckta laguner 

längs kusten från  Rhônefloden till gränsen mot Spanien och är hela 21 km lång och 8 km bred.

Det simmar, bland annat, braxar, havskatter och havsborrar i lagunen men den är mest känd för sina ostronodlingar. Det finns 750 ostronföretag och 2750 ostronbäddar som genererar 13 000 ton ostron. Det är imponerande. 

I lagunen finns även sjöhästar som trivs på grund av ett sjögräs som växer på 'sjöns' botten vid namn Zostera som både skyddar och matar sjöhästar. För tydlighetens skull, kanske det är bra att påpeka att sjöhästar inte är hästar utan världens långsammaste fiskar.  

Sjöhästar är otroligt sällsynta och viktiga för ekosystemet genom att de producerar syre som är nödvändigt för sjöar och hav.  

Jag hittade otroligt spännande fakta om de här djuren, men de får bli historier för en annan gång eftersom temat för dagen är ålar. 

Vi såg nämligen flera simma omkring i strandbrynet och då och då stack de upp sina huvuden som Loch Ness Monstret. 

Mellan oktober - februari är det ålsäsong och ålfestivalen i Marseillan går av stapeln i oktober. 

På hemvägen hann vi plocka några granatäpplen också som växte i närheten av byns gamla kyrkogård. 

https://silviaedling.com/

According to the weather forecast...

...Sunday was going to be a miserable day with 80 mm of rain – which is a lot of water for nature to cope with in one go.

A rainfall of 40 mm in 24 hours is considered a downpour, and if approximately 90 mm of rain falls in 24 hours, the water reservoirs fill up quickly and there is a risk of flooding and, in some cases, landslides.

The morning started sunny and warm with breakfast on the terrace.

As a storm was forecast, the group decided to visit the castle in Agde before lunch. It was a good idea, as it turned out to be Cultural Heritage Day in France and everyone was admitted free of charge.

The only problem was that Monika and her family forgot to bring umbrellas.

When they came out of the exhibition, the heavens had opened and the rain was pouring down.

It took no more than a few minutes for the roads to turn into raging rivers.

We probably looked as bedraggled as everyone else who was running as if the devil were on their heels, while the rain pelted down aggressively and thunder rumbled and roared nearby.

Monika's denim jacket was completely soaked and heavy as lead.

Since I was the only one who had brought an umbrella in addition to my rain jacket, Monika got the umbrella with the promise to protect my computer with her life, while I and a terrified Clara ran ahead.

It felt a bit apocalyptic to trudge through ankle-deep water towards the car, with a trembling child beside me while lightning lit up the sky.

It didn't help that cars were driving past at high speed, drenching us in cold rainwater. It was a bit like bathing with your clothes on.

So now we've tried that too.

A lake had formed around the car and the streets literally looked like rivers. I took a deep breath and drove through the 50-60 m deep water onto safer ground before the Ford “The Long Grey” gently accelerated towards Marseillan.

Everything we had on us was wet, and it was a challenge to get them to dry in 90% humidity.

After a little rest, we took the opportunity to go for a walk to the lagoon Etang de Thau after the rain had stopped.

Étange de Thau is sometimes called Bassin de Thau and is by far the largest of all the brackish lagoons

along the coast from the Rhône River to the border with Spain. It is 21 km long and 8 km wide.

The lagoon is home to bream, sea catfish and sea urchins, among other species, but it is best known for its oyster farms. There are 750 oyster companies and 2,750 oyster beds, generating 13,000 tonnes of oysters. That's impressive.

The lagoon is also home to seahorses, which thrive here thanks to a type of seaweed called Zostera that grows on the lagoon floor, providing both shelter and food for the seahorses.

Seahorses, which are not horses but fish, are incredibly rare and important to the ecosystem as they produce oxygen, which lakes and oceans need.

I found some incredibly exciting facts about these animals, but they will have to wait for another time as today's theme is eels.

We saw several swimming around the shore today, and every now and then they stuck their heads up like the Loch Ness Monster. Between October and February, it is eel season and the eel festival in Marseillan.

On the way home, we also had time to pick some pomegranates.

https://silviaedling.com/