La mer et Méze
På vägen till Marseillan från Marseille så roade sig Monika och gänget med att yla sången från deras väckarklocka, Kicki Daniels låt Godmorgon - är du riktigt vaken än. Jag antar att det var av omtanke för att hålla mig vaken då jag satt bakom en ratt.
Men låten är som Karlssons Klister - den vägrar släppa greppet.
Jag har nynnat den två dagar på raken och till och med tårna klappar takten.
Började nyligen fundera på om det var dags att börja känna mig lite bekymrad...
"God morgon
Är du riktigt vaken än?
God morgon
Har du sett nå' glatt i tidningen?
Nej, det var väl längesen
Är du riktigt vaken än?
God morgon
Nu behövs det glada tag
God morgon
Ta och leta fram ditt bättre jag
Har du någe' bra förslag?
Nu behövs det glada tag..."
...tills Monika spelade den franska gamla låten 'La mer" på snäckstranden, av Charles Trenet...
"La mer
Qu'on voit danser
Le long des golfes clairs
A des reflets d'argent
La mer
Des reflets changeants
Sous la pluie
La mer
Qu'au ciel d'été confond
Ses blancs moutons
Avec les anges si purs
La mer
Bergère d'azur, infinie..."
Nu har jag inte 'Godmorgon' på huvudet längre utan ett helt hav...
Det var nästan folktomt på stranden när vi kom och vågorna var milt sagt kraftfulla, vilket fick barnen att tjuta av skräckblandad förtjusning.
Vattnet var skönt och upplevdes som varmare än den gjort i lördags.
Det mer vedertagna namnet på den här stranden mellan Marseillan och Séte är Trois Digue.
Men vi kallar den för 'Snäckstranden' eftersom den ofta täcks av och stora snäckor - särskilt under höstmånaderna när stormarna river som värst.
Nu var det relativt välstädat till gruppens stora besvikelse, även om vi hittade några snäckor under våra promenader.
Elias ville knappt ta sig upp ur vattnet eftersom de stora vågorna kittlade magen så skönt.
Efter Snäckstranden gjorde vi en utflykt till byn Méze som ligger ca 14 km från Marseillan. Byn har skapat jättefina sandstränder bredvid lagunen och det är något jag saknar i Marseillan.
I vår del av lagunen ser man ålar simma runt och stirra hotfullt mot oss.
Sedan feniciernas kontrollerde handeln i Medelhavet ca 1200 till 400 f.Kr så har Méze varit en
viktig hamnstad.
Via Domitia, romarnas autostrada från Italien till Spanien, gick igenom staden och romarna introducerade byborna till vinodling och ny arkitektur.
Det som Méze mest är känd för är ostronproduktion och deras rykte är känt långt uyanför landets gränser.
'Castrum Mèze grundades på 800-talet (under Karl den stores regeringstid).
Markerna i Mèze skänktes till hispanii (spanska flyktingar som fördrivits av saracenerna). Byn Mèze började ta form från och med 1000-talet.
År 1209 (korsfararna mot albigenserna) återtog Simon de Monfort fästningen och införde ett nytt vapensköld (det vi känner idag). Castrum de Mèze annekterades definitivt av kungariket Frankrike 1229.'
'Under andra hälften av 1800-talet var Mèze en av de mest välmående städerna i kantonen tack vare jordbrukets expansion, järnvägens ankomst och en viktig hamn.
De mest anmärkningsvärda produktionerna i Mèze under 1800-talet var tillverkningen av fat och handeln med vin och alkohol. I slutet av första världskriget måste området byggas upp igen med en mer diversifierad ekonomi.
Det var vid denna tid som de första tecknen på musselodling dök upp, som sedan tog fart efter andra världskriget. Numera är vinodling, jordbruk, musselodling, fiske, tjänstesektorn och turism de viktigaste pelarna i den lokala ekonomin.' KÄLLA
Det blev en rofylld eftermiddag med promenad glass och bad i lagunen...
Monika tipsade mig om en bok hon tyckte om och som är på min allt längre läslista:
HANDLING: "I juni 1922 eskorteras greve Alexander Rostov från en rättegångssal i Moskva till det fashionabla Hotell Metropol - beläget mittemot Kreml - där han under flera år bott i en lyxsvit. Han har stått åtalad för en dikt han skrivit och med nöd och näppe undgått dödsstraff; istället döms han till husarrest på obestämd tid och tvingas flytta till ett litet vindsrum på hotellet. Medan Sovjetunionen genomgår decennier av våldsamma omvälvningar försöker Rostov skapa en ny mening och ett annat slags rikedom i sitt liv. Han lär i berättelsens början känna Nina, en nioårig flicka, som blir hans ledsagare in i hotellets sällsamma värld.
Amor Towles förenar den sovjetiska historiens allvar med stor berättarglädje och livsbejakande humor. Trots smärtsamma förluster vill greve Rostov fortsätta att ta vara på tillvarons glädjeämnen - och Hotell Metropol förser både honom och läsaren med en varm blandning av mänsklighet, romantik, äventyr och märkliga sammanträffanden."
On the way to...
...Marseillan from Marseille, Monika and the gang amused themselves by singing along to their alarm clock song, Kicki Daniel's Godmorgon - är du riktigt vaken än (Good morning - are you really awake yet).
I suppose it was out of consideration to keep me awake as I was behind the wheel.
But the song is like Karlsson's glue - it refuses to let go.
I've been humming it for two days straight and even my toes are tapping to the beat.
I recently started wondering if it was time to start feeling a little concerned...
"Good morning
Are you really awake yet?
Good morning
Have you seen anything happy in the newspaper?
No, it's been a long time
Are you really awake yet?
Good morning
Now we need cheerful spirits
Good morning
Find your better self
Do you have any good suggestions?
Now we need cheerful spirits..."
.
..until Monika played the old French song “La mer” on the shell beach, by Charles Trenet...
‘La mer
Qu'on voit danser
Le long des golfes clairs
A des reflets d'argent
La mer
Des reflets changeants
Sous la pluie
La mer
Qu'au ciel d'été confond
Ses blancs moutons
Avec les anges si purs
La mer
Bergère d'azur, infinie...’
Now I no longer have “Good morning” on my mind, but an entire sea...
The beach was almost deserted when we arrived, and the waves were powerful, to say the least, which made the children scream with fear and delight.
The water was lovely and felt warmer than it had on Saturday.
The more common name for this beach between Marseillan and Sète is Trois Digue.
But we call it “Shell Beach” because it is often covered with large shells, especially during the autumn months when the storms are at their worst.
Now it was relatively clean, much to the group's disappointment, although we did find a few shells during our walks.
Elias hardly wanted to get out of the water because the big waves tickled his tummy so nicely.
After Shell Beach, we took a trip to the village of Méze, about 14 km from Marseillan. The village has created beautiful sandy beaches next to the lagoon, which is something I miss in Marseillan.
In our part of the lagoon, you can see eels swimming around and staring menacingly at us.
Since the Phoenicians controlled trade in the Mediterranean from around 1200 to 400 BC, Méze has been an
important port city.
Via Domitia, the Romans' motorway from Italy to Spain, passed through the city, and the Romans introduced the villagers to viticulture and new architecture.
Méze is best known for its oyster production, and its reputation extends far beyond the country's borders.
'Castrum Mèze was founded in the 9th century (during the reign of Charlemagne).
The lands of Mèze were donated to the Hispanii (Spanish refugees expelled by the Saracens). The village of Mèze began to take shape in the 11th century.
In 1209 (the Albigensian Crusade), Simon de Monfort recaptured the fortress and introduced a new coat of arms (the one we know today). Castrum de Mèze was definitively annexed by the Kingdom of France in 1229.'
'In the second half of the 19th century, Mèze was one of the most prosperous towns in the canton thanks to the expansion of agriculture, the arrival of the railway and an important port.
The most notable industries in Mèze during the 19th century were barrel making and the wine and spirits trade. At the end of the First World War, the area had to be rebuilt with a more diversified economy.
It was at this time that the first signs of mussel farming appeared, which then took off after the Second World War. Today, viticulture, agriculture, mussel farming, fishing, the service sector and tourism are the main pillars of the local economy. SOURCE
It was a peaceful afternoon with a walk, ice cream and a swim in the lagoon...
Monika recommended a book she liked, which is now on my ever-growing reading list:
PLOT: "In June 1922, Count Alexander Rostov is escorted from a courtroom in Moscow to the fashionable Hotel Metropol, located opposite the Kremlin, where he has lived in a luxury suite for several years. He has been charged for a poem he wrote and narrowly escaped the death penalty; instead, he is sentenced to indefinite house arrest and forced to move to a small attic room in the hotel. While the Soviet Union undergoes decades of violent upheaval, Rostov tries to create new meaning and a different kind of wealth in his life. At the beginning of the story, he meets Nina, a nine-year-old girl who becomes his companion in the strange world of the hotel.
Amor Towles combines the seriousness of Soviet history with great storytelling joy and life-affirming humour. Despite painful losses, Count Rostov wants to continue to enjoy the pleasures of life – and Hotel Metropol provides both him and the reader with a warm blend of humanity, romance, adventure and strange coincidences."
Kommentarer
Skicka en kommentar