Katter på kvadraten och en bra bok

 

Känslan av att vara i en centrifug ersattes på söndagen med en oas av lugn. 

Det var så obeskrivligt skönt att bara vara, hinna ikapp eftersläntrande tankar och plocka upp sådant som får vila på en hylla under arbetsdagar.

Jag är också evigt tacksam för att jag har någon i min närhet som älskar att laga mat med samma passion som jag älskar att skriva berättelser. 

Musiken är som vanligt på hög volym och ett glatt nynnande sipprar ut från köket medan jag får möjlighet att pyssla med mitt. 

Förutom att skriva skönlitterärt har jag även passat på att läsa en av de bästa romaner som jag har läst på väldigt, väldigt länge. 

Bra böcker, precis som musik, är ett högst personliga fenomen. 

Jag kan lyssna artigt på musik som andra serverar mig och läsa böcker som en grupp människor vill diskutera. 

Men all musik får inte mina inre strängar att vibrera och på samma sätt är det med böcker.  

Det finns få - enligt mitt tycke - som kan fånga mänskliga relationer med all dess svärta, bräcklighet och skönhet som Fredrik Backman. 

Om jag skulle ha en hatt skulle jag lyfta den och bocka djupt över hans förmåga att måla med ord som klingar som poesi och berör svåra teman med humor och mänsklighet.    

 

Handling: "Fredrik Backman är tillbaka med en oförglömligt varm och djupt rörande berättelse om fyra vilsna tonåringar vars vänskap skapar ett band så starkt att det påverkar en hel värld.

De flesta lägger knappt märke till dem - tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka."

Temat på söndagen var total vila och det finns ingen som kan göra just detta med sådan fulländad precision som våra kissar. 

Aslan fann det lite jobbigt att hans favoritfåtölj hade ockuperats av massa otympliga kuddar. 

Men skam den som ger sig. 

Det var ett under att vår 8 kg katt inte gled ner mellan glipan som skapats mellan fåtölj och fotpall, och dessutom verkade ligga så skönt att att hans snarkningar skulle ha kunnat väcka döda. 

Högst imponerade. 

      Mozart, eller 'vår lilla grå' besökte veterinären förra veckan för att se hur hans sjukdom artar sig och det är måttligt roligt att ta blodprover, även om han börjar ta det hela med stoiskt lugn. 

Tyvärr var hans värden fortfarande dåliga, vilket förklarar varför stackarn är konstant hungrig. 

Han har blivit som en hund som tigger vid matbordet och länsar allt som faller ner på golvet.   

Nu har vi höjt medecineringen så får vi se om det gör någon skillnad. 

Trots den välbehövliga fridfullheten så finns världens oro aldrig långt borta. 

Jag hade långa samtal med barnen som berättade om hur starka vissa förställningar verkar ha blivit i samhället omkring dem, exempelvis: 

"Gud så många torrbollar och PK-människor det finns. Det går ju inte ens att skämta längre om att Greta är en tönt för att någon ska gnälla. Jäkla woke. Lite humor får man faktiskt tåla."

"Etablissemanget styrs av djävulsdyrkare och pedofiler. De försöker hjärntvätta oss och mörda oss med vaccin och medeciner."

"Kvinnor behöver tuffa till sig och sluta vara så känsliga för att män är lite hårdhänta."

"Va, tycker du rättigheter är viktiga, vad f-n, är du vänster eller vaddå?"

Listan skulle kunna göras mycket längre, men påståenden som dessa riskerar att få sådan obehaglig kraft om de inte plockas upp, problematiseras med stöd i forskning och olika underbyggda perspektiv. 

Sådant som varit norm inom högergrupperingar för tio år sedan räknas nu som vänster. 

Positioner har flyttats och utgångspunkter förskjutits. 

https://silviaedling.com/en/

On Sunday...

the feeling of being in a centrifuge was replaced by an oasis of calm.

It was so indescribably wonderful to just be, to catch up with lingering thoughts and pick up things that get left on the shelf during working days.

I am also eternally grateful that I have someone close to me who loves cooking with the same passion that I love writing stories.

As usual, the music is playing loudly and cheerful humming drifts out of the kitchen while I get the chance to potter about with my own things.

In addition to writing fiction, I have also taken the opportunity to read one of the best novels I have read in a very, very long time.

Good books, just like music, are highly personal phenomena.

I can politely listen to music that others serve me and read books that a group of people want to discuss. But not all music strikes a chord with me, and the same goes for books.

There are few people – in my opinion – who can capture human relationships with all their darkness, fragility and beauty like Fredrik Backman. If I had a hat, I would tip it and bow deeply to his ability to paint with words that sound like poetry and touch on difficult themes with humor and humanity.

Plot: "Fredrik Backman is back with an unforgettably warm and deeply moving story about four lost teenagers whose friendship creates a bond so strong that it affects the whole world.

Most people hardly notice them – three small figures sitting on a pier in one of the world's most famous paintings. Most people who admire the painting only see the pier and the sea, but Louisa, a lonely, troubled eighteen-year-old, is completely captivated and decides to find out the story behind these three mysterious figures.

Twenty-five years earlier, in a remote coastal town, a group of vulnerable teenagers find a deserted pier in the harbour where they hang out all summer long. They make silly jokes, share secrets, smoke cigarettes and cool off in the sea. The community gives them a reason to get up in the morning, a reason to dream, a reason to dare to love. One of them paints their first work that summer. A painting that will later be considered one of the great masterpieces of its time.

After a series of unlikely events, Louisa comes across the world-famous painting. She embarks on a journey across the country to understand how the painting came about and to decide what to do with it. The closer she gets to the painting's origins, the more nervous she becomes about what she might discover."

The theme on Sunday was total rest, and no one can do that with such perfect precision as our cats.

Aslan found it a bit difficult that his favorite armchair had been occupied by lots of clumsy cushions.

But shame on those who give up.

It was a miracle that our 8 kg cat did not slip down between the gap created between the armchair and the footstool, and he also seemed to be lying so comfortably that his snoring could have woken the dead. Very impressive.

Mozart, or “our little grey one”, visited the vet last week to see how his illness is progressing, and it's moderately fun to take blood samples, even though he's starting to take it all with stoic calm.

Unfortunately, his values were still poor, which explains why the poor thing is constantly hungry.

He has become like a dog begging at the dinner table and scavenging everything that falls on the floor.

We have now increased his medication, so we will see if that makes any difference.

Despite the much-needed peace and quiet, the turmoil of the world is never far away.

I had long conversations with the children, who told me how strong certain ideas seem to have become in the society around them, for example:

‘God, there are so many dry balls and PC people. You can't even joke anymore that Greta is a nerd because someone will complain. Damn woke. You have to be able to tolerate a little humor.’

‘The establishment is run by devil worshippers and pedophiles. They're trying to brainwash us and murder us with vaccines and medicines.’

‘Women need to toughen up and stop being so sensitive because men are a bit rough.’

‘What, do you think rights are important? What the hell, are you left-wing or what?’

The list could go on and on, but statements like these risk gaining such unpleasant power if they are not picked up, problematised and viewed from different angles.

 

https://silviaedling.com/