En kryddig helg
Det sägs att träningsvärk får en att känna sig som om att bli kärleksfullt mörbultad av mycket hårda påkar.
Beskrivningen är träffsäker.
Varenda muskel gnyr ömkligt var gång jag rör mig som en fin belöning efter min långa språngmarsch i helgen.
Den här helgen har verkligen varit kryddad med det mesta: exempelvis en lång och härlig promenad till Funbo, löpning, 'kräftskiva', födelsedagsfest, trevligt besök av granne, blomplantering, en supersjuk Elli i Lund och en väldigt sjuk kisse grå.
Vi fick precis veta att två viktiga personligheter i Funbo, varav en som har varit kollega till mig vid Uppsala Universitet, har beslutat sig för att flytta till centrala Uppsala.
Det är lite vemodigt då jag vet hur mycket själ och hjärta de har lagt ner på att skapa liv och rörelse i Funbo Hembygdsförening!
Hoppas att det fina de har varit med om att bygga upp plockas upp av någon annan i bygden eftersom det är så goda samhällen skapas!
Ingen boll rullar om inte någon sparkar på den och ingen gemenskap skapas utan människor som bryr sig och engagerar sig.
Funbo är sedan 1971 en del av Uppsala.
Platsen har en lång historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden, där socknen först omtalas 1288. Den medeltida Funbo kyrka blev uppförd under slutet av 1100-talet och är en central del av områdets historia.
En intressant fakta är att greve Paul Tolstoy (1900-1092) som är son till ryske Lev Tolstoy som bland annat skrev Krig och Fred och Anna Karenina, bosatte sig i Halmbyboda, Funbo tillsammans med sin fru Birgitta och är nu begraven på kyrkogården i Funbo.
Han flydde den ryska revolutionen och hittade förhoppningsvis lugnet han letade efter i Sverige.
Funbo har även en liten byskola som jag har undervisat på.
Funbo skola som är en F–3-skola har även den en lång historia som sträcker sig tillbaka till 1846 när den först grundades som en kyrkskola. Den nuvarande skolan byggdes 1876, men den har genom åren renoverats och byggts ut och firade nyligen 175 år.
Under fredagkvällen hade vi som vanligt ett livligt samtal om politik och böcker med vår gode granne!
Han påminde oss om att Herman Lindqvist har fortsatt skriva böcker om Sverige och de ska tydligen vara jättebra.
För mig och Fredrik har Herman hamnat lite i skuggan av annat vi läser men det kanske är dags att putta fram honom i solljuset igen.
Jag blev sugen på att läsa:
Cecilia Vasa : prinsessan som aldrig gav upp
Handling: "Cecilia Vasa var Gustav Vasas vackraste och vildaste dotter. Hon var slösaktig och praktälskande, tyckte kanske för mycket om fester och nöjen. Men hon hade Vasarnas rika begåvning och också deras häftiga humör. Hennes kamp för familjen och dess ägor förde henne över stora delar av Europa, där hon bland annat förhandlade med påven och kejsaren. Utländska makthavare beskrev henne som "begåvad med snille och framstående vältalighet". Hon hade med säkerhet blivit en modig och framgångsrik regent - om hon hade fått ett eget land att regera."
För övrigt har vi konstaterat att vår gula Main Coon katt har blivit en tvättäkta knarkare.
Han hänger mestadels bland Kantnepetan (Nepeta faassenii) som även kallas för kransmynta.
Växten innehåller nepeaktalon som är en eterisk olja som på många sätt liknar kattens egna feromoner och också finns i Kattmynta. Den kan orsaka en tillfällig, euforisk reaktion hos vissa katter.
Enligt det jag läser kan kissar vilja gnida sig eller rulla sig i växten, tugga på bladen eller bara lukta på den.
Japp. japp, japp - och japp.
Tydligen håller effekten i sig 5-15 minuter.
Medan Aslan skamlöst förser sig med droger så blir Mozart allt sämre och vi vet inte varför.
Natten till måndag var jobbig både för vår lille grå och för vår dotter i Lund som har fått halsflussliknande symptom.
Förutom att plantera blommor hann vi med att både fira kräftskiva - utan en enda kräfta då de var helt slutsålda i alla affärer - och att fira Mats födelsedag omgivna av Monikas fina Dahlior och Hortensior.
Ett intressant digitalt samtal:
Dotter: Pappa JAG VILL HA MER SKÄRMTID NUUUU!!!
Pappa: Jag tycker inte om din ton. Du låter riktigt otrevlig.
Dotter: Ok. Jag vill ha det. Nu.
It is said...
... that exercise soreness makes you feel as if you have been lovingly beaten with very hard sticks.
The description is accurate.
Every muscle whimpers painfully every time I move, like a nice reward after my running during the weekend.
This weekend has really been packed with everything: for example, a long and lovely walk to Funbo, running, a crayfish party, a birthday party, a nice visit from a neighbour, planting flowers, a super-sick Elli in Lund and a very sick grey cat.
We just found out that two important people in Funbo, one of whom was a colleague of mine at Uppsala University, have decided to move to central Uppsala. It's a bit sad because I know how much heart and soul they've put into bringing life to the Funbo Hembygdsförening (local heritage association)!
I hope that the wonderful things they have helped to build will be taken up by someone else in the community, because that is how good communities are created! No ball rolls unless someone kicks it, and no community is created without people who care and get involved.
Funbo, which has been part of Uppsala since 1971, has a long history dating back to the Middle Ages, with the parish first mentioned in 1288. The medieval Funbo Church, built at the end of the 12th century (although its Gothic style did not appear until the early 14th century), is a central part of the area's history.
An interesting fact is that Count Paul Tolstoy (1900-1092), son of Russian author Lev Tolstoy, who wrote War and Peace and Anna Karenina, among other works, settled in Halmbyboda, Funbo, with his wife Birgitta and is now buried in the cemetery in Funbo.
He fled the Russian Revolution and hopefully found the peace he was looking for in Sweden.
Funbo also has a small village school where I have taught.
Funbo School, which is a primary school, also has a long history dating back to 1846 when it was first founded as a church school. The current school was built in 1876, but it has been renovated and expanded over the years and recently celebrated its 175th anniversary.
On Friday evening, as usual, we had a lively conversation about politics and books with our good neighbour!
He reminded us that Herman Lindqvist has continued to write books about Sweden, which are apparently very good.
For Fredrik and me, Herman has been somewhat overshadowed by other books we are reading, but perhaps it is time to bring him back into the spotlight.
I felt like reading:
Cecilia Vasa: The Princess Who Never Gave Up
Plot: "Cecilia Vasa was Gustav Vasa's most beautiful and wildest daughter. She was wasteful and loved luxury, perhaps enjoying parties and entertainment a little too much. But she had the rich talent of the Vasa family and also their fiery temper. Her struggle for her family and its possessions took her across large parts of Europe, where she negotiated with the Pope and the Emperor, among others. Foreign rulers described her as ‘gifted with intelligence and outstanding eloquence’. She would certainly have become a courageous and successful ruler – if she had been given her own country to rule."
Incidentally, we have discovered that our yellow Maine Coon cat has become a bona fide drug addict.
He spends most of his time hanging out in the Kantnepetan (Nepeta faassenii), also known as catmint. Our Aslan is definitely addicted to drugs.
The plant contains nepetalactone, an essential oil that is in many ways similar to the cat's own pheromones and is also found in catnip. It can cause a temporary euphoric reaction in some cats.
According to what I have read, cats may want to rub or roll around in the plant, chew on the leaves or just smell it.
Yep. Yep – and yep.
Apparently, the effect lasts for 5-15 minutes.
While Aslan shamelessly indulges in drugs, Mozart is getting worse and worse, and we don't know why.
Monday night was difficult both for our little grey one and for our daughter in Lund, who has developed symptoms similar to tonsillitis.
In addition to planting flowers, we managed to celebrate both a crayfish party – without a single crayfish, as they were completely sold out in all the shops – and Mats' birthday, surrounded by Monika's beautiful dahlias and hydrangeas.
An interesting conversation:
Daughter: Dad, I WANT MORE SCREEN TIME NOW!!!
Dad: I don't like your tone. You sound really unpleasant.
Daughter: Ok. I want it. Now.
Kommentarer
Skicka en kommentar