Vilse i Löwenburgs enorma park

 

Vi har lämnat Frankrike och konstaterar krasst att vi redan saknar det! 

Just nu rullar vi vidare i Tyskland på väg hem till Uppsala men valde att göra ett stopp vid UNESCO skyddade Bergspark Wolhemshöhe där 1800-talsslottet Löwenburg går att finna.  

Löwenburg är byggt av Landgrave Wilhelm IX av Hesse-Kessel mellan åren 1793-1801 för att fungera som ett nöjespalats. 

Wilhelm IX av Hesse-Kessel

Den enorma gröna parken innehåller skapelser som Herkules, Plutos grotta och romerska akvedukter. 

Vi började vår vandring i parken vid Wilhelmhöhe Palace [Schloss Wilhelmshöhe] som är en neoklassisk byggnad i Kassel från slutet av 1700-talet, byggd av Landgrave Wilhelm IX av Hesse. 

Byggnaden användes bland annat flitigt av kejsar Wilhelm II som sommaresidens fram till 1918. 

Efter att stora delar av slottet förstördes under andra världskrigets bombanfall har den nu renoverats och används som konstmuseum.      

Fredrik var måttligt glad över internetuppkopplingen på platsen. Han och telefonen var definitivt inte på god fot med varandra ett tag. 

De stirrade ilsket på varandra tills telefonen tyckte det var bäst att ge med sig. 

Bergspark Wilhelmshöhe började konstrueras år 1695 och det dröjde 150 år innan den var färdig. 

Konsthistorikern Georg Dehio (1850-1932) beskriver den som "kanske den mest grandiosa kombinationen mellan landskap och arkitektur som barocken vågat sig på någonsin". 

Parkens 2,5 kvadratkilometer konstruerad vid de sju bergen gör den till Europas största bergsidepark och den andra största 'bergsluttningspark' i världen. 

Vi genade upp till slottet vilket resulterade i många trappor i en brant sluttning. 

På platsen där Wilhelmhöhe Palace står fanns det från 1100-talet ett kloster men under Filip I (Landgreve av Hessen 1504-1567) så sekulariserades klostret och förvandlades till ett slott. 

Det här gamla slottet ersattes sen av ett nyare 1606-1610 av landgreve Moritz.   

Det är intressant hur makt och syfte ständigt skiftar. 

År 1803 fram till 1866 blev Kassel utnämnd som huvudstad i det nya Westfalen som betraktades som en vasallstat till Frankrike, 

När Jérome Bonaparte, bror till Napoleon, var kung över Westfalen så döpte han om platsen till Napoleonshöhe men så fort Frankrike förlorade Nationernas slag den 19 oktober år 1813 så kom kurfursten av Hessen-Knessen tillbakaknallandes. 

När området annekterades av Preussen 1866 efter preussisk-österrikiska kriget så hamnade slottet i Hohenzollerns tassar ett tag. 

År 1899 blev slottet sommarresidens för kejsaren Wilhelm II. 

Maktspel, habegär och intriger - i en salig röra.

Löwenbergska palatset, där Löwe betyder lejon, var tänkt att imponera på gäster. 

Hela parken, inklusive slottet, kan ses som ett ställe där en människa med mycket pengar sjösätter sina vilda(ste) fantasier. 

Inspirerad av romantiken så framstår byggnaden som ett medeltidsslott med tinnar, torn och dekarationer som för tankarna till ädla riddare och damer i nöd.

Wilhelmina Caroline av Danmark

Eftersom jag alltid är nyfiken på vilka kvinnor som figuerade på olika platser så fann jag att prins William IX var gift med sin första kusin Wilhelmina Caroline av Danmark som var dotter till kung Frederick V av Damark och drottning Louise av Storbrittanien. 

Caroline och William hade ett ganska ansträngt äktenskap, vilket kanske kan förklaras med att Wille tyckte om att förse sig med älskarinnor. 

Hans tredje och sista älskarinna hette Karoline von Schlotheim. Hon kidnappades bokstavligt talat av William och när hon flydde hem så skjutsade hennes föräldrar tillbaka henne. 

Ett samhälle vi förhoppningsvis inte vill ha tillbaka...

I maj 1788 så utnämnde William Karoline till grevinna av Schlotheim och han byggde Löwensteinslottet åt henne 1793. 

Enligt historieskildringar så fick hon efter ett tag avsevärd makt - inklusive politisk - att styra och ställa på platsen. 

William fick flera barn med sina tre älskarinnor och valde att erkänna barnen som sina.  

Karoline von Schlotheim

Slottet renoverades ordentligt mellan 2005-2022 och har nu återfått sitt originalutseende.

Men inte för att vi fick se det. 

När jag strosade in i rummet där biljetter skulle säljas så satt det en uttråkad man med grått hår och vänliga ögon som blinkade trött mot mig. 

"Ni har kommit försent, frun. Man kan bara gå in med guide och den sista guidade turen klockan fyra är full."

"Hm. Det var inte bra. Brukar det vara vara vanligt att människor avbokar?"

"Avbokar?! Hit?! Vet du hur populärt det här är? Människor bokar tider veckor i förväg."

Vi fick sniffa lite på slottet utifrån och tog därefter en tur i den enorma parken.  

Fredrik och jag var rörande eniga om att mustaschriddaren på riddargårdens fasad inte utstrålade någon vidare pondus. 

Men mustaschen tycks välkammad och hänger fint utanför rustningen. 

Två modiga lejon vaktade en av ingångarna.

Parken kändes verkligen stor och vi gick och gick utan att riktigt känna att vi kom någonstans. 

Jag började drömma om elparkcyklar eller till och med segway som jag annars undviker.

Insprängt i landskapet fanns olika små sevärdheter byggda med ambitionen att få dem att se naturliga ut. 

Inte långt från Löwenburgska slottet fann vi ett litet strilande vattenfall med trappor upp och mossbelupna stenar som påminde oss lite om Angkor wat. 

Det var många uppförsbackar som gav en fin utsikt ner över Kassel och slottet Wilhelmhöhe Palace.

Parken är stor och dess yta skiftar i olika nyanser av grönt och brunt. Det fanns inte mycket färg att vila ögonen på. 

Det gulskimrande gräset och blommorna nedan är några av de mycket få färgklickar i parken. 

Vi såg två träd som höll varandras händer. 

Vid Höllenteich och Teufelsbrücke så rinner det mängder av vatten mellan klockan 15.20-15.30 varje dag. 

Tyvärr missade vi detta fönster av möjligheter.  

På väg ner till bilen passerade vi även akvedukten inspirerad av romartiden. Den låg i närheten av Plutogrottan... 

Efter besöket bilade vi vidare till en liten by utanför Hildesheim utanför Hamburg där vi hyrt B&B på Landhaus Akazienhof. 

https://silviaedling.com/

We have left France...

... and realise that we already miss it!

Right now, we are continuing our journey through Germany on our way home to Uppsala, but decided to make a stop at the UNESCO-protected Bergspark Wolhemshöhe, where the 19th-century Löwenburg Castle is located.

Löwenburg was built by Landgrave Wilhelm IX of Hesse-Kassel between 1793 and 1801 to serve as a pleasure palace.

Löwe means lion.

It can be interpreted as a place where a wealthy individual gives free rein to their wildest fantasies.

Inspired by Romanticism, the building looks like a medieval castle with battlements, towers and decorations reminiscent of noble knights and damsels in distress, and the huge green park contains creations such as Hercules, Pluto's cave and Roman aqueducts.

We began our walk in the park at Wilhelmhöhe Palace [Schloss Wilhelmshöhe], a neoclassical building in Kassel from the late 18th century, built by Landgrave Wilhelm IX of Hesse.

The building was used extensively by Emperor Wilhelm II as his summer residence until 1918. After large parts of the palace were destroyed during the bombing of World War II, it has now been renovated and is used as an art museum.

Fredrik was moderately pleased with the internet connection at the site. He and his phone were definitely not on good terms for a while.

They stared angrily at each other until the phone decided it was best to give in.

Construction of the Wilhelmshöhe Mountain Park began in 1695 and took 150 years to complete.

Art historian Georg Dehio (1850-1932) describes it as ‘perhaps the most grandiose combination of landscape and architecture that the Baroque ever dared to attempt’.

The park's 2.5 square kilometres, constructed on seven hills, make it Europe's largest hillside park and the second largest “sloping park” in the world.

We cut across to the palace, which resulted in many steps on a steep slope.

On the site where Wilhelmhöhe Palace stands, there was a monastery from the 12th century, but under Philip I (Landgrave of Hesse 1504-1567), the monastery was secularised and converted into a castle.

This old castle was then replaced by a newer one in 1606-1610 by Landgrave Moritz.

It is interesting how power and purpose constantly shift.

From 1803 to 1866, Kassel was designated the capital of the new Westphalia, which was considered a vassal state of France.

When Jérome Bonaparte, Napoleon's brother, was king of Westphalia, he renamed the place Napoleonshöhe, but as soon as France lost the Battle of the Nations on 19 October 1813, the Elector of Hesse-Kassel returned with a bang.

When the area was annexed by Prussia in 1866 after the Prussian-Austrian War, the castle ended up in the hands of the Hohenzollerns for a while.

In 1899, the castle became the summer residence of Emperor Wilhelm II.

Power games, greed and intrigue – in a blissful mess.

The Löwenberg Palace was intended to impress guests.

As I am always curious about the women who figured in various places, I discovered that Prince William IX was married to his first cousin Wilhelmina Caroline of Denmark, daughter of King Frederick V of Denmark and Queen Louise of Great Britain.

Caroline and William had a rather strained marriage, which may be explained by the fact that William liked to keep mistresses.

He had a mistress named Karoline von Schlotheim, who was brought to the palace against her will. According to historical accounts, after a while she gained considerable power to rule and control the place.

Karoline was far from the only mistress of William IX. He had several children with other women and chose to recognise them as his own.

The castle underwent extensive renovation between 2005 and 2022 and has now been restored to its original appearance.

But not for us to see.

When I strolled into the room where tickets were to be sold, there sat a bored man with grey hair and friendly eyes who blinked tiredly at me.

‘You're too late, madam. You can only go in with a guide, and the last guided tour at four o'clock is full.’

‘Hmm. That's not good. Do people usually cancel?’

‘Cancel?! Here?! Do you know how popular this is? People book weeks in advance.’

We got to take a peek at the castle from the outside and then took a walk in the enormous park.

Fredrik and I were in complete agreement that the moustachioed knight on the knight's manor facade did not exude much authority.

But his moustache seemed well-groomed and hung nicely outside his armour.

Two brave lions guarded one of the entrances.

The park felt really big and we walked and walked without really feeling like we were getting anywhere.

I started dreaming about electric bikes or even go-karts, which I usually avoid.

Scattered throughout the landscape were various small attractions built with the ambition of making them look natural.

Not far from Löwenburg Castle, we found a small cascading waterfall with steps leading up and moss-covered stones that reminded us a little of Angkor Wat.

There were many uphill slopes that offered a nice view down over Kassel and Wilhelmhöhe Palace.

The park is large and its surface varies in shades of green and brown. There wasn't much colour to rest your eyes on.

The yellowish grass and flowers below are some of the very few splashes of colour in the park.

We saw two trees holding hands.

At Höllenteich and Teufelsbrücke, large amounts of water flow between 3:20 and 3:30 p.m. every day.

Unfortunately, we missed this window of opportunity.

On the way down to the car, we also passed the aqueduct inspired by the Roman era. It was located near the Pluto Grotto...

After our visit, we drove on to a small village outside Hildesheim, near Hamburg, where we had booked a B&B at Landhaus Akazienhof.

https://silviaedling.com/