Det börjar dra ihop sig med Eleonoras flytt till Lund och det är så mycket som behöver ordnas. Lådor behöver packas, några begagnade möbler inhandlas och släp behöver hyras...
Parallellt med allt detta tycks tiden omkring oss gå snabbare i takt med att arbetsuppgifterna och aktiviteterna ökar.
Tid - särskilt en känsla av brist på tid - är ett intressant tema.
Samtidigt är många av aktiviteterna givande - inte minst arbetsresan till Oslo.
Eftersom frågor om didaktik och seende är viktiga i mitt arbete, var det självklart att jag tackade ja till en inbjudan om att föreläsa om detta på en konferens.
Det enda som slår glädjen med att läsa och skriva om lärares professionella seende är att möta andra som också tycker att det är roligt att skriva/prata om det.
Oslo välkomnade mig med 30 graders värme och strålande sol. Med hotell på Oslos huvudgata, Karl Johan Gate, skrivarbete på samma gata och konferensen i Professorsboligen [Karl Johans gate 47] så känns det som att mitt liv under några dagar koncentrerade sig till denna plats.
Jag och Karl Johan G. bondade.
Fd. fransmannen Karl III Johan, eller Johan den XIV i Sverige, hette från början Jean Baptist Bernadotte och var kung av både Sverige och Norge under åren 1818-1844.
Han var en omtyckt kung i Norge och det är inte illa att få den pompigaste paradgatan uppkallad efter sig.
Efter att jag fastnade med näsan i en historiebok så visade det sig att Karl Johan föddes 1763, några veckor för tidigt än planerat.
Anledningen till detta sägs vara att hans mor blev skrämd från vättet av några karnevalsdeltagare som stormade in i rummet där hon sydde.
Människor befarade att lille Kalle inte skulle överleva.
Men det gjorde han.
Jean, som han hette då, blev marskalk och som soldat kallades han för 'Belle-Jambe' [vackert ben] eftersom han lyckades få kvinnor på fall.
Han gifte sig med svägerskan till Napoleons bror [Joseph] år 1798.
Désirée Clary (1777-1860) som hon hette tog namnet Desideria när hon blev svensk-norsk drottning.
Hon kom från en irländs/fransk familj som tillverkade silke i Marseille och verkar ha haft nära band till sin familj hela livet.
Hon saknade dem något fruktansvärt i det kalla och karga land hon hamnat i.
Hennes syster gifte sig Med Joseph och Napoleon förlovade sig med Désirée först, men avbröt förlovningen när han kom på att han egentligen älskade Joséphine de Beauharnais.
Efter att jag arbetade från 6 på morgonen till 16:00 så beslöt jag mig för att bekanta mig lite mer med Karl Johan Gate och begav mig upp till slottet och ner till hamnen och Nationalmuséet.
Det var mängder av turister som trängdes på gatan.
Mängder.
Eftersom det är val i Norge den 8 september stod bås efter bås uppradade på gatan men det var knappt några människor som pratade med politikerna.
Demokratin är en möjlighet - fler borde ta den.
Ett av universitetshusen var också på Karl Johan Gate liksom Professorsbolingen där konferensen höll hus.
Universitetshusen (1841) [juridiska och tidigare medecin] visade sig vara de äldsta universitetshusen i Norge.
Professorsbolingen är ett hus där professorer som arbetade på universitet bodde under 1800-talet.
Jag föreläste i aulan där.
Det var avkopplande att promenera upp till slottet tillsammans med horder av turister som gjorde samma sak.
Två personer helt klädda i svarta kappor förföljde mig - säkert inte avsiktligen.
Kvinnan med det svarta håret färgat med lila slingor och den välbyggda tatuerade mannen dök upp oavsett var jag svängde av.
När jag satt på Café Cathedral såg jag dem sitta och äta glass i närheten.
Tyckte jag såg dem snegla åt mitt håll?
De satt kanske och funderade på vem tanten med det röda håret var som förföljde dem hela tiden...
Jag och Karl III Johan stötte på varandra på slottsgården.
Min blick sökte sig nyfiket till hans ben för att se om de levde upp till smeknamnet.
Han och duvan hade siktet inställt mot stan - de tycktes ha full koll på Karl Johan Gate.
På kvällen blev det kyligare efter att solen gått i moln.
När jag såg hamnen slog det mig att en vän till mig alltid ser till att ta sig ett dopp om kvällarna -
- även under konferenser.
Tydligen hade hon badat i havet vid Oslo.
Jag strosade ner till Nasjonalmuseet som låg i hamnen i närheten av Nobels fredsmuseum.
Det var verkligen härligt att drunkna i konsten.
Stället är enormt och det tog ett tag att vandra igenom bygget.
Eleonora's move to Lund is approaching, and there is much to arrange. Boxes need to be packed, some second-hand furniture needs to be purchased, and a trailer needs to be rented...
At the same time, time seems to be accelerating as the workload and activities increase.
Time – especially a feeling of lack of time – is an interesting theme.
At the same time, many of the activities are rewarding – not least the work trip to Oslo.
The only thing that beats the joy of reading and writing about teachers' professional vision is meeting others who also enjoy talking about it.
Since questions about didactics and perception are strategic issues at my workplace, it was natural to accept an invitation to lecture on this topic at a conference.
Oslo welcomed me with 30 degrees of heat and bright sunshine. With a hotel on Oslo's main street, Karl Johan Gate, writing work on the same street and the conference at Professorsboligen [Karl Johans gate 47], it felt as if my life was concentrated in this place for a few days.
Karl Johan G. and I hit it off.
The former Frenchman Karl III Johan was originally named Jean Baptist and was king of both Sweden and Norway from 1818 to 1844. He was a popular king in Norway, and it's not bad to have the most pompous parade street named after you.
After I got stuck with my nose in a history book, it turned out that Karl Johan was born in 1763, a few weeks earlier than planned, because his mother's labour started after she was frightened by carnival participants who stormed into the room where she was sewing.
People feared that Kalle would not survive.
But he did. Bernadette, as he was then called, became a marshal and as a soldier he was nicknamed “Belle-Jambe” [beautiful thighs] because he was so successful with women.
He married the sister-in-law of Napoleon's brother [Joseph] in 1798. Désirée Clary (1777-1860), as she was called, took the name Desideria as Queen of Sweden and Norway.
She came from an Irish/French family that manufactured silk in Marseille and seems to have had close ties to her family throughout her life.
Her sister married Joseph, and Napoleon was first engaged to Désirée, but broke off the engagement when he realised that he was actually in love with Joséphine de Beauharnais.
After working from 6 in the morning until 4 in the afternoon, I decided to explore Karl Johan Gate a little more, including going up to the palace and down to the harbour and the National Museum.
There were crowds of tourists thronging the streets.
Lots and lots.
Since there are elections in Norway on 8 September, there were booths lined up on the street, but hardly anyone was talking to the politicians.
Democracy is an opportunity – more people should take it.
One of the university buildings was also on Karl Johan Gate, as was the Professors' Residence, where the conference was held.
The university buildings (1841) on the street [law and formerly medicine] turned out to be the oldest university buildings in Norway.
Professorsbolingen is an older building where professors who worked at the university lived in the 19th century.
I gave a lecture in the auditorium there.
It was relaxing to walk up to the castle together with hordes of tourists doing the same thing.
Two people dressed entirely in black coats followed me – surely not intentionally.
The woman with black hair dyed with purple streaks and the well-built tattooed man appeared like the old woman and the old man in the box no matter where I turned.
When I was sitting at Café Cathedral, I saw them sitting and eating ice cream nearby.
Karl III Johan and I bumped into each other in the castle courtyard.
He and the pigeon had their sights set on the street – they seemed to have Karl Johan Gate well under control.
In the evening, it got cooler after the sun went behind the clouds.
When I saw the harbour, it struck me that a friend of mine always makes sure to take a dip in the evenings – even during conferences.
Apparently, she had also been swimming in the sea near Oslo.
That's impressive!
I strolled down to the National Museum, which is located by the harbour.
It was really wonderful to immerse myself in art.
The place is huge and it took a while to walk through the building.
Kommentarer
Skicka en kommentar