Vattenfall, vildmark, regn och linnebyxor

 

Värmen (25 grader) i byn ersattes successivt av mörka moln och kyla när vi fortsatte bilfärden upp i bergen och mot ett vattenfall [Cascades d'Arifat] som vi var nyfikna på att besöka. 

Det var en lite surrealistisk känsla att kliva ur bilen uppe på höjden i sandaler, tunna linnebyxor med ett paraply i handen. 

Familjen som vi mötte tittade på oss med stora ögon medan vinden rev och slet i deras regnrockar. Den lille pojken som måste ha varit nio-tio år stirrade förundrat på mina fötter och sen upp på mig med ett chockerat ansiktsutryck. 

"Madame, la descente vers la cascade est très très raide.  Très très glissant."

Fadern skakade bistert på huvudet när han upptäckte våra nakna tår. 

Hela familjen engagerade sig för att få oss att avstå färden ner till vattenfallet och det var tydligt att de fann oss allmänt blåsta och inte lite självmordsbenägna. 

När de uppgivet lufsat vidare uppför vägen så bytte jag snabbt om till badskorna som låg i badväskan och vi begav oss ner för den branta backen till vattenfallet. 

Det kändes lite som en scen ur Tomb Raider eller Indiana Jones - i linnebyxor och paraply i handen. 

Platsen var otroligt vacker och mystisk - väl värt besöket!! 

Vi åkte hem i ösregn över bergen och betraktade bistert en termometer som visade 12 grader när vi var 1000 höjdmeter över havet, för att sen landa hungriga på en varm terass i Marseillan. 

Vi har gett upp feelgood boken och lyssnar just nu på Rädslans Labyrint av Anna Jansson:

https://silviaedling.com/

The heat (25 degrees) in the village...

... was gradually replaced by dark clouds and cold as we continued our drive up into the mountains towards a waterfall [Cascades d'Arifat] that we were curious to visit.

It felt a little surreal to step out of the car up there in the hills in sandals and thin linen trousers with an umbrella in my hand.

The family we met looked at us with wide eyes as the wind tore at their raincoats. The little boy, who must have been nine or ten years old, stared in amazement at my feet and then up at me with a shocked expression on his face.

‘Madame, la descente vers la cascade est très très raide. Très très glissant.’

The father shook his head grimly when he discovered our wet bare toes.

The whole family tried to persuade us not to go down to the waterfall, and it was clear that they thought we were completely crazy and not a little suicidal.

When they resignedly trudged back up the road, I quickly changed into the bathing shoes in my toilet bag and we set off down the steep slope to the waterfall.

It felt a bit like being Tomb Raider or Indiana Jones – in linen trousers or a shirt.

The place was incredibly beautiful and mysterious – well worth the visit!

We drove home in pouring rain with the thermometer showing 12 degrees at 1,000 metres above sea level.

https://silviaedling.com/