Ett åskoväder modell större och ett besök i Séte

 

Lördagen den 12/7 visade sig bli en mulen dag och kvällen skulle bjuda på både mycket regn och åskoväder enligt väderleksapparna vi följer. 

Prognosen besannades med råge. 

Nu när jag sitter och skriver öser regnet ner utanför terrassen och den ena mullrande åsksmällen efter den andra avlöser varandra. Strömmen gick under några minuter efter en åskknall som fick fönstren att skallra. 

Fredrik och Eleo skulle springa in på Carrefour och handla men de skrev ett moloket meddelande om att vi tömt bilen på alla paraplyer. Två blöta katter klafsade just nu upp till köket. 

Hemvägen från Séte

I Séte regnade det knappt alls utöver några vilsna regnstänk som irrade sig fram till oss.  Eftersom Adrian inte besökt Paul Valery museet tidigare så tog vi en tur dit idag innan vi strosade in till centrum av Séte. 

Konstmuseumet är byggt av arkitekten Guy Guillaume under 70-talet och är belägen uppe på en kulle vid sjömännens kyrkogård. Dess många fönster blickar lojt ut över Medelhavet. 

Den här statyn väckte gamla minnen till liv...En mysig resa med två vänner i en hyrd Tesla för två år sedan.

                 
 

Byggnaden rymmer mer än 700 verk av olika välkända nationella och internationella konstnärer från 1800-1900-talet. 

Nytt från förra gången när jag var där, var en stor utställning av Philippe Cognée.  

Några av tavlorna knäppte på strängar medan andra fick oss att höja på ögonbrynen. En serie dödskallar skulle tydligen symbolisera kvinnors kön - vilket fick tankarna att utsökt vandra till Freud. 

Intressant om fantasi:  

 

Jag tycker om Sétes gatutmålningar som dyker upp på de mest oväntade ställen och väcker känslor. 

Till slut började jag se bilder även på gatan där jag gick...

        

I centrala Séte kryllade det av människor på de små caféerna, men vi hittade ett bord vi dunsade ner vid medan Adrian botaniserade i en liten bokhandel. Han kom tillbaka med ett brett leende efter att ha inhandlat tre franska böcker, vilka tydligen var ett kap. 

Simone Weil är jag också sugen på att läsa!  

En stor publik stod och tittade på joute spelen i Séte - ett förspel inför det franska nationalfirandet som börjar i morgon och avslutas på måndag med Capele-spel i hamnen.

  

  

Nu sitter vi inne och lyssnar på åskan som fortfarande mullrar utanför fönstret och äter körsbär. Vi har lovat Elli sitta uppe till midnatt för att se vilket könummer hon får i Lund och i morgon besöker vi Sarah och Olof i Roquebrun, vilket ska bli trevligt!  

Ellis namnsdagsfirande en dag efter den 11/7 (Eleonora, Elinor)

https://silviaedling.com/

Saturday, 12 July...

... turned out to be a cloudy day, and the weather apps we follow predicted heavy rain and thunderstorms for the evening.

The forecast proved to be accurate.

As I sit here writing, the rain is pouring down outside the terrace and one rumbling clap of thunder follows another. The power went out for a few minutes after a clap of thunder that rattled the windows.

Fredrik and Eleo were going to run into Carrefour to do some shopping, but they sent a message saying that we had emptied the car of all umbrellas.

Two wet cats are currently scrambling up to the kitchen.

In Séte, there was hardly any rain apart from a few stray drops that drifted our way. Since Adrian had not visited the Paul Valery Museum before, we took a trip there today before strolling into the centre of Séte.

The art museum was built by architect Guy Guillaume in the 1970s and is located on a hill by the sailors' cemetery. Its many windows look out over the Mediterranean Sea.

The statue in front of the museum brought back old memories... A cosy trip with two friends in a Tesla two years ago.

The building houses more than 700 works by various well-known national and international artists from the 19th and 20th centuries.

New since my last visit was a large exhibition by Philippe Cognée.

Some of the paintings struck a chord, while others made us raise our eyebrows. A series of skulls apparently symbolised the female gender, which made my mind wander to Freud.

Interesting about imagination:

I like Sète's street art, which pops up in the most unexpected places and evokes emotions.

In the end, I started seeing images even on the street where I was walking...

In central Sète, the small cafés were teeming with people, but we found a table to settle down at while Adrian browsed in a small bookshop. He came back with a broad smile after buying three French books, which were apparently a bargain.

I'm also keen to read Simone Weil!

A large crowd stood watching the joute games in Sète – a prelude to the French national celebrations that begin tomorrow and end on Monday with the Capele games in the harbour.

Now we're sitting inside listening to the thunder still rumbling outside the window and eating cherries. We have promised Elli that we will stay up until midnight to see what queue number she gets in Lund, and tomorrow we are visiting Sara and Olof in Roquebrun, which will be nice!

Elli's name day celebrations one day after 11 July (Eleonora, Elinor)

https://silviaedling.com/