En fransk variant på den store Gatsby

 

Tiden går så fort. 

I morgon åker Emma hem till Sverige och Fredrik och jag blir helt barnfria... 

Vi vaknade till en otroligt varm men mulen dag idag och beslöt oss för att göra en utflykt till Chateau Lauren, eller Villa Lauren som den också kallas, belägen på ön Belle-Isle i Agde. 

Ön, och dess park på 12 hektar, är omgärdad av Hérault flodens och Canal du Midis mjuka porlande. 

Både Emma och jag älskar Art Nouveau och slottet som nyligen renoverats betraktas som ett litet mästerverk här i södra Frankrike. 

Byggnaden, som var riktigt illa åtgången när ägaren dog, renoverades av staden Agde under perioden 1994-2023 för det facila priset av 15 miljoner euro.  Det är med andra ord först för två år sedan som det har varit möjligt att besöka platsen.  

Och, vi var rörande eniga om att det är ett slott väl värt att besöka!  

Slottet började byggas av en man vid namn Emmanuel Lauren (f. 1873- d. 1959) år 1898 och arkitekturen är inspirerad av Art Nouveau och Neo-Grekisk stil med inslag av orientalism. 

Emmanuel föddes in i en hantverkarfamilj. 

Pappan var ingenjör och Emmanuels farbror var en erkänd arkitekt i Agde. 

När Emmanuel började läsa till läkare i Montpellier så fick han en större överraskning år 1897, när han precis hunnit fylla tjugofyra år. 

En avlägsen kusin till hans mor, Baron de Fontenay, hade gått bort och beslutat sig för att just Emmanuel Lauren skulle få ärva alla hans tillgångar. 

Tillgångarna var enorma. 

En man som haft sitt huvudsakliga fokus på att få ett yrke, läsa litteratur och njuta av konst  blev plötsligt ägare till 20 miljoner guld francs, landområden, affärsverksamheter, en kaj i Marseills hamn, en villa i  Boulouris Saint-Raphaël, affärer i Afrika med mera.      

Samma år som han fick rikedomarna i sin famn dog hans far och Emmanuel ärvde även Belle-isle i Agde. 

Omtumlad lämnade han Frankrike för en lång resa till Uzbekistan, Ryssland och Österrike där han samlade på sig konstföremål som han förde tillbaka och påbörjade bygget av slottet år 1898. 

Platsen blev ett konstverk i sig - designad för fester, estetik och nöjen. 

Enligt den engagerade kvinnliga guiden glöder guldfasaden när solen går ner och är väl värt ett besök till.  

Matsalen i grönt är försiktigt renoverad med stöd av fotografier av ett nedslitet original.  Slottet hade massa nymodigheter, såsom element, varm och kalluft från golv och installerad elektricitet. 

Hans stora kärlek var Julienne Carré eller Louise Blot som hon kallade sig som artist. Louise föddes i en fattig familj i Paris 1881 och hennes vackra röst gjorde det möjligt för henne att börja på Paris Conservatory. 

Hon fick rikligt med beröm av kritker som beskrev henne som komplex, skicklig och mycket vacker.   

Emmanuel föll för henne som en fura och byggde musikrummet i sitt slott för att locka dit henne till Agde. 

Musikrummet med dess höga tak och färgglada fönster har något religiöst över sig och dess akustik är skapad för att passa Louise röst.

Uppenbarligen verkade Louise finna Emmanuel intressant för de gifte sig år 1920 och hon bosatte sig i hans fantasifulla och färgglada slott.

Deras relation beskrivs som passionerad - huruvida det är sant eller inte får vi kanske aldrig veta, men guiden beskrev deras historia som en fransk version av F. Scott Fitzgeralds bok [Den stora Gatsby] om miljonären Jay Gatsby och hans kärlek för Daisy Buchanan. 

Musikrummet med guldtak.

Emmanuel och Louise levde över sina tillgångar och när den stora börskraschen inträffade 1929 på Wall Street den 29 oktober så blev Laurenfamiljen bankrutt. 

Det fanns inga möjligheter att sköta fastigheten och år 1938 såldes den i form av 'viager' som jag finner otroligt  fascinerande. 

Viager betyder att en fastighet säljs men ägaren får bo kvar tills denne dör. Det är möjligt att köpa sådana hus än idag...

...det vill säga ett husköp med en gammal farbror eller dam på köpet. Ibland kan de leva längre än köparen tror.  

Under andra världskriget så ockuperade tyska soldater slottet och de klottrade energiskt bilder av livet som soldat på väggarna i det stora rummet. 

Louise Blot dog först år 1954 medan Laurent somnade in 1959. Djupare kunskaper om arkitekturen och historien bakom deras liv går att finna i boken nedan. 

Tydligen har Agde ljud- och ljusspel måndagar, onsdagar och fredagar...Det har vi helt missat. 

Efter ett litet stopp på café i Marseillans hamn så begav vi oss hem för att fira vår dotters namnsdag. 

I morgon skjutsar vi Emma till flygplatsen 7.30 och rullar därefter vidare till Toulouse, den rosa staden, som vi sniffat på efter att våra flyg landat där, men aldrig besökt på riktigt.  

https://silviaedling.com/

Time flies.

Tomorrow Emma is going home to Sweden and Fredrik and I will be completely child-free...

We woke up to an incredibly warm but cloudy day today and decided to take a trip to Chateau Lauren, or Villa Lauren as it is also known, located on the island of Belle-Isle in Agde.

The island and its 12-hectare park are surrounded by the gentle murmur of the Hérault River and the Canal du Midi.

Both Emma and I love Art Nouveau, and the recently renovated castle is considered a small masterpiece here in the south of France.

The building, which was in a state of disrepair when the owner died, was renovated by the town of Agde between 1994 and 2023 at a cost of 15 million euros. In other words, it has only been possible to visit the site for the past two years.

And we were in complete agreement that it is a castle well worth visiting!

Construction of the castle began in 1898 by a man named Emmanuel Lauren (1873-1959), and the architecture is inspired by Art Nouveau and Neo-Greek styles with elements of Orientalism.

Emmanuel was born into a family of craftsmen.

His father was an engineer and his uncle was a renowned architect in Agde.

When Emmanuel began studying medicine in Montpellier, he received a big surprise in 1897, just after his twenty-fourth birthday.

A distant cousin of his mother, Baron de Fontenay, had passed away and decided that Emmanuel Lauren should inherit all his assets.

The assets were enormous.

A man who had focused mainly on pursuing a career, reading literature and enjoying art suddenly became the owner of 20 million gold francs, land, businesses, a quay in the port of Marseille, a villa in Boulouris Saint-Raphaël, businesses in Africa and more.

In the same year that he came into his fortune, his father died and Emmanuel also inherited Belle-isle in Agde.

In turmoil, he left France for a long journey to Uzbekistan, Russia and Austria, where he collected art objects that he brought back with him and began building the castle in 1898.

The place became a work of art in itself – designed for parties, aesthetics and entertainment.

According to the enthusiastic female guide, the golden façade glows when the sun goes down and is well worth another visit.

The green dining room has been carefully renovated with the help of photographs of the worn original.

His great love was Julienne Carré, or Louise Blot, as she called herself as an artist. Louise was born into a poor family in Paris in 1881, and her beautiful voice enabled her to attend the Paris Conservatory.

She received abundant praise from critics who described her as complex, skilled and very beautiful.

Emmanuel fell head over heels for her and built the music room in his castle to lure her to Agde.

The music room, with its high ceilings and colourful windows, has a religious feel to it and its acoustics are designed to suit Louise's voice.

Louise clearly found Emmanuel interesting, as they married in 1920 and she settled in his imaginative and colourful castle.

Their relationship is described as passionate – whether this is true or not, we may never know, but the guide described their story as a French version of F. Scott Fitzgerald's book [The Great Gatsby] about the millionaire Jay Gatsby and his love for Daisy Buchanan.

Emmanuel and Louise lived beyond their means, and when the great stock market crash hit Wall Street on 29 October 1929, the Lauren family went bankrupt.

There was no way to maintain the property, and in 1938 it was sold as a “viager”, which I find incredibly fascinating.

Viager means that a property is sold but the owner is allowed to remain there until they die. It is still possible to buy such houses today...

...that is, a house purchase with an old uncle or aunt thrown in. Sometimes they can live longer than the buyer thinks.

During the Second World War, German soldiers occupied the castle and energetically scribbled pictures of life as a soldier on the walls of the large room.

Louise Blot died in 1954, while Laurent passed away in 1959. More detailed information about the architecture and history behind their lives can be found in the book below.

Apparently, Agde has sound and light shows on Mondays, Wednesdays and Fridays... We completely missed that.

After a quick stop at a café in the port of Marseillan, we headed home to celebrate Emma's name day.

Tomorrow we will drive Emma to the airport at 7:30 a.m. and then continue on to Toulouse – the pink city that we caught a glimpse of when our flight landed there but never really visited.

https://silviaedling.com/