Bland vinfälten i Mittelbergheim, Alsace

 

Eleonora har varit hos veterinären och inhandlat specialmat till vårt lilla skrutt till kisse då den sägs vara mer näringsrik än kattmaten han äter i vanliga fall. 

Vi håller tummarna att det hjälper då Mozart fortsätter att gå ner. 

Han vägde 2,9 innan åkte, 2,67 i söndags och 2,55 i torsdags.  Det blir inte heller bättre av att Aslan buffar bort honom från matskålen.  

Elli har även skickat över bilder på sitt nya studentboende och Fredrik och jag funderar på att åka förbi Lund efter att vi sovit över i Malmö.

 

Nu börjar snart ett nytt liv med arbete och att hjälpa Elli att flytta.  

Men nu känns det skönt att fortfarande vara på resande fot.

Om man blinkar för snabbt så riskerar man att missa den lilla vinbyn Mittelbergheim där vårt Chambre d'hôte La Griffe á Foin ligger.   

Byn är pytteliten (ca 600 invånare) men sockersöt med sina välbevarade korsvirkeshus i olika färgkulörer. 

Med andan i halsen snirklade vi in Molly genom en port till innergården med marginaler som var nästintill obefintliga. 

Det är farligt att nysa vid fel tillfälle.  

 

Vi bar upp våra väskor och blickade ut över de gamla hustaken, inklusive ett gigantiskt storkbo på en av skorstenarna. 

Det pågick en liten marknad framför kyrkan och vi beslöt oss för att gå dit innan middagen. 

Dofter av korv, ugnsbakad pizza, öl och viner som hälldes upp i glas för provning slog emot oss när vi tryckte in oss i folkvimlet.   

Människor, som satt vid provisoriska bord, åt och skrattade högljutt medan deras hundar låg på marken bakom borden och följde oss nyfiket med blicken. 

                                           

När vi läser att även Mittelbergheim rankas som en av Frankrikes vackraste byar så börjar vi fundera på hur lätt det är att få denna epitet. 

Det framkommer efter lite letande att det år 1982 skapades en oberoende organisation i Frankrike för att stimulera turistnäringen i landet. 

Alla byar som nådde upp till vissa kriterier kunde söka, och år 2024 fanns 176 byar som prickade i alla rutor och därmed fick titeln 'La plus belle ville de France'. 

Det betyder inte att Mittelbergheim inte är vacker - för det är den. 

Men ändå.

Mittelbergheim grundades av frankerna under 500 talet men kallades då för Berge. 

Det sägs att Karl den fete (839-888) som var karolingisk kejsare och barnbarnsbarn till Karl den store (Charlemagne), skänkte byn Mittlebergheim till sin fru heliga Richardis av Swabia (840-896). 

Karl den fete hade rykte om sig att vara halvgalen och Richardis försökte tappert styra riket utan hans stöd. 

Det gick sådär. 

En tolkning av Richardis eldprövningen tolkad av Bierec Bouts.

En liten utvikning född ur nyfikenhet: 

Karl som var missnöjd över att deras äktenskap inte fullbordats - vilket är nödvändigt för barnafödande - började sprida rykten om att Richardis var otrogen med hans fiende biskop Liutward. 

Det ledde till att Richardis inför påven tvingades genomgå eldprövningen, det vill säga att gå på glödande kol för att utröna om personen var skyldig eller oskyldig. 

Richardi klarade prövningen väl och efter lite snokande konstaterades det även att hon var en jungfru.  

Skilsmässan sanktionerades av påven och Richardi var befriad från ett olyckligt äktenskap.     

Efter att ha vandrat in i skogen där hon mötte en ängel som övertalade henne att grunda klostret Andlau i Alsace så fick hon ett nytt syfte. 

Klostret skapades och hon blev dess första abedissa - känd för sin medömkan och vilja att alltid agera rättvist. 

Och nu tillbaka till Mittelbergheim...

                                             

Mittelbergheim är placerad på den så kallade Vinvägen [Route des Vins] som går mellan Colmar och Strasburg. 

Det fanns vingårdar redan 880. 

Byn är känd för sina renässanshus från 1500-talet och för att den producerar Sylvaner vin [i Zoltzenberg Grand Cru vingårdar]. 

Det är en mysig men väldigt sömnig liten stad. 

Huset som ser skräckslaget ut under rankorna var fylld av fåglar. 

Vi fortsatte lyssna på vår bok i byn. 

Det är härligt att dyka ner i Kate Mosses bok Burning Chambers i den här miljön och jag blir nyfiken på att läsa mer om religionskriget och Hugenotterna. 

Så mycket meningslös blodspillan i religioners namn. 

Att vi aldrig lär oss?

De hade fikon till frukost - bara en sådan sak! 

                 

https://silviaedling.com/

If you blink too quickly...

... you risk missing the small wine village of Mittelbergheim, where our Chambre d'hôte La Griffe á Foin is located.

The village is tiny (approx. 600 inhabitants) but charming with its well-preserved half-timbered houses in various colours.

With bated breath, we manoeuvred Molly through a gate into the courtyard, which was almost non-existent.

It's dangerous to sneeze at the wrong moment.

We carried our bags and looked out over the old rooftops, including a giant stork's nest on one of the chimneys.

There was a small market in front of the church, and we decided to go there before dinner. The smells of sausages, oven-baked pizza, beer and wine being poured into glasses for tasting hit us as we melted into the crowd.

People sat at makeshift tables eating and laughing loudly while the owners' dogs lay on the ground behind the tables, following us curiously with their eyes.

When we read that Mittlebergheim is also ranked as one of France's most beautiful villages, we begin to wonder how easy it is to earn this epithet.

When I look around, I discover that in 1982, an independent organisation was created in France to stimulate tourism in the country.

All villages that met certain criteria could apply, and in 2024, there were 176 villages that ticked all the boxes and were awarded the title “La plus belle ville de France”.

That doesn't mean that Mittleberheim isn't beautiful – because it is.

But still.

Mittelbergheim was founded by the Franks in the 500s but was originally called Berge.

It is said that Charles the Fat (839-888), who was a Carolingian emperor and great-grandson of Charlemagne, gave the village of Mittlebergheim to his wife, Saint Richardis of Swabia (840-896).

Charles the Fat had a reputation for being half-mad, and Richardis bravely tried to rule the kingdom without his support.

It didn't go so well.

An interpretation of Richardis' trial by fire, interpreted by Bierec Bouts.

Charles was dissatisfied that their marriage had not been consummated – which is necessary for childbearing – and he began to spread rumours that Richardis was unfaithful to him with his enemy, Bishop Liutward.

This led to Richardis being forced to undergo a trial by fire before the Pope, which involved walking on hot coals to determine whether the person was guilty or innocent.

Richardis passed the test and, after some snooping around, it was also confirmed that she was a virgin.

The divorce was sanctioned by the Pope and Richardi was freed from an unhappy marriage.

After wandering into the forest where she met an angel who persuaded her to found the Andlau monastery in Alsace, she found a new purpose. The convent was established and she became its first abbess, known for her compassion and desire to always act fairly.

Eleonora has been to the vet and bought some special food for our little cat, as it is said to be a little more nutritious – we're keeping our fingers crossed that it helps.

He is still weak, and it doesn't help that Aslan pushes him away from his food bowl.

Elli has also sent pictures of her new student accommodation, and Fredrik and I are thinking of driving to Lund after we spend the night in Malmö tomorrow to check out the place.

The time is almost here: to help Elli move.

Mittelberheim is located on the so-called Wine Route [Route des Vins] that runs between Colmar and Strasbourg.

There were vineyards here as early as 880.

The village is known for its Renaissance houses from the 1500s and for producing Sylvaner wine [in the Zoltzenberg Grand Cru vineyards].

It is a cosy but very sleepy little town.

It is wonderful to read Kate Moss's book Burning Chambers in this setting, and I am curious to read more about the religious wars and the Huguenots.

So much senseless bloodshed in the name of religion.

Will we never learn?

https://silviaedling.com/